Badabadabada

Jag har skräck. Badhusskräck. Klor, djupt vatten, sladdriga kroppar, mögel och könshår är väl de ord som jag symboliserar badhus med.
Jag hade jättesvårt att lära mig simma när jag var liten. Fick ha de där hiskeligt fula och gula flyddynorna om ryggen fram till 11 års ålder ungefär. Paddan är väl märket jag klarade av först...och sist. Ett hopplöst magplask. Jag har lyckats undvika dessa hemska inrättningar från tonårstiden fram till nu. Nu har jag barn. Barn älskar att bada. Livet är grymt.
Mitt dåliga mammasamvete har pockat på. Jag vill ju inte att de ska bli lika vattenskygga som jag var när jag var en liten kotte. Vi bor ju också i en stad som har ett av Sveriges största äventyrsbad. Eftersom det var ett riktigt svenneväder med regn och höststorm light idag, så fanns det liksom ingen återvändo, när vi klättrade på väggarna med två aktivitetstörstande barn. Äventyrsbad here we come.
Stora A paxade naturligtvis Söta S, att ta med till hans omklädningsrum. Ett barn som kan stå själv, prata och vara lugn på beställning ibland. Jag fick ju då den bedårande men ack så hala Lilla A att ta hand om på damernas. Förutom att lida av badhusskräck så är jag dessutom buskablyg. Att stå och duscha och byta om bland helt främmande människor är inte min grej. Fy. Så min vanliga "bytaomunderhandduk och svepaförbiduschen ut och in" funkade inte idag. En halkig bebis som ville krypa runt bland könshår och fötter gjorde att jag både visade hängpattar och jellomage som aldrig förr. Undrar om ens Stora A har sett mig så tydligt i all min prakt? Hm. Nåja. Jag överlevde trots allt och kidsen hade mer än roligt i kissljummet vatten och bland palmers prakt. Så denna dag har jag utmanat mina demoner. Plask och lek.