Underskattning

För några veckor sedan...

Stora A; -Jag har visst blivit någon slags fadder-förälder för nya päron på dagis...
Jag; -Ameh, va snackar du om...!?! Åhhååå nu har du missuppfattat igen...hahaha fadderförälder, har jag aaaaldrig hört talas om att vi har på dagis. Närru, nu vet jag inte vad du pratar om...
Stora A; (kuvad och lite osäker) -Jaha, nähä så var det väl inte då...konstigt...
Jag; (hånfull och lite elak) -Lilla vän.

Igår på föräldramötet.

Förskolelärare; -Jaha, också har vi börjat med något nytt här på förskolan. Nämligen FADDERFÖRÄLDRAR. Vi har frågat tre av er föräldrar om ni vill ställa upp. En av faddrarna är STORA A, nu pekar jag på Emma, eftersom STORA A inte är här ikväll.
Jag; vinkar lite mesigt med hela handen till alla och skänker en tanke till mina barns stackars nedtryckta Fadder-far. Ooops...

Angående inskolningen av Lilla A.
Ååå hon ääär sååå mammig och pipig just nu. DAGIS- det kommer AAAALDRIG att gå-åååhhååå. Gråt-ångest-oro-suck.
2 veckor senare. Ungen vill inte gå hem. Ooops...

Angående gång med trotsig 3-åring.
Förskolelärare; -Idag ska vi GÅ till biblioteket!
Jag; (i mitt stilla sinne) Moohahaha! Lycka till Fröken Pedagog.
Förskolelärare; -Söta S va sååå duktig på biblioteket. Hon valde tre böcker, visste precis hur man lånade och GICK HELA vägen!
Jag; -Ooops...

Förlåt familjen. Mamma vet alltid...minst.