Jag vill ha lite romantik. Varför ska det va så himla svårt? Jag menar, jag har ju t.o.m en man att romantisera med. Men varken han eller jag är av den översvallande romantiska sorten. Fastän jag själv inte är det, så kräver/vill/önskar jag att Stora A är det. Varför? Är det de där jäkla könsrollerna igen? Mannen ska uppvakta kvinnan, kvinnan ska i sin tur kvittra och fnissa som ett litet kuttersmycke.
I vilket fall som helst, oberoende av kvinnamanmankvinnakvinnaman så tycker jag att man (läs Stora A och jag) borde införa romantik på det hektiska veckoschemat mellan snor, matlagning, storhandling och bilbesiktning. Att slänga sig i varsitt hörn av soffan helt slutkörd efter en hektisk dag, med varsin förhållandedödar-laptop är såååååå mycket mer avkopplande än en romantisk stund på tu man hand. Eller?
Och nej Stora A, jag är återigen inte bitter för att du valde att åka iväg och fiska på vår förlovningsdag. Möjligtvis lite sur.
1 kommentar:
Förhållandedödar-laptop, gulp, läser ditt inlägg medan jag och D sitter med varsin dator framför oss i en slags icke-kommunicerande-härlig-gemenskap... eller?
Du har så rätt, det borde inte vara så svårt att föra in lite romantik i vardagen!
Haha, Stora A ligger riktigt illa till kan vi misstänka...
Kramar
Skicka en kommentar