Colgatekvinnan

Ojojoj...det var längesedan jag lämnade barnen på förskolan. Idylliskt nog så har jag ätit frukost med ett colgateleende på min mun, färskpressad juice, nytvättad duk och nymalet kaffe (nåja...) för att sedan vinka och slänga kyssar utanför köksfönstret och klickklacka nerför yttertrappen.
Utan en tanke på det VÄRLDSKAOS jag lämnar över till Stora A varje morgon.
Jag hade glömt hur det var. Jag har fnyst åt pappans bleka fejs när han berättat om morgnar utan slut.

Idag blev jag inkastad in i verkligheten igen. Efter en frukost ackompanjerad av fågelkvitter började TESTET.

Lilla A bestämmer sig för att måla hallväggen med sina händer som är täckta med smör efter kast med liten macka. Morgontrötta Söta S varvar 1000 frågor med flummigt pillande på tår samtidigt som hon skriker ut sin avsky mot tandborsten. Lilla A kaaaaaaaan äääääääääääälv och klockan tickar på så fint. Bajs i nybytt blöja och tjat om gosedjur som vill med till dagis. Hudkräm på mammans tandborste, spott och tvi samt avbruten nagel. Vantar, mössor och dragkedjor som delar sig. Tävling om vem som hinner ut genom dörren först, spårar ur med skrik och tjuvnyp systrar emellan. Söta S får ont i benen och orkar inte gååååååååååååå. Lilla A vill inte åka vagn och siiiiiiittaaaa. Stora får sitta och Lilla får gå. Mamman stapplar fram i stövlar som blivit leriga pga genväg över gräs och med en basker som som format sig likt en svamp på otvättat hår.

-Men är det MAMMA som lämnar idag. Vad roligt! utropar pedagoger i all välmening och tittar uppskattande på den sedan flera månader frånvarande mamman som bara glider till jobbet utan kaos.
Mamman torkar svetten i pannan och säger att hon är lite ovan.

En halvtimme för sent landar mamman intill sitt skrivbord.
Med ett fejs vitare än ett klorinblekt lakan.