Häxan surtant

Jag brukar lyssna på Christer i P3. Igår handlade det om tillfällen då barn chockerat sin omgivning. Jag skrattade högt.
Mina barn är ena riktiga trollungar. Bokstavligen talat. De älskar allt som har med häxor, troll och andra sagoväsen att göra. Eftersom jag är en mamma som älskar att skrämmas så brukar jag få agera -inte helt otippat-häxa. Jag rufsar till mitt skatbo till hår, lägger till med min allra kraxigaste och elakaste röst och jagar dem runt runt, tills de kiknar av skratt (och skräck, gråt har förekommit också)Det dumma är att allt som oftast blir tjejerna sugna på lite häx-bus vid lite mindre lämpliga tillfällen, som på stammisställena Ica-Maxi och Ikea exempelvis.
-Häxan, häxan kom igen då din dumma häxa, piper de med sina små barnaröster och busiga ögon. Sedan fortsätter de att kalla sin mamma för häxa till hon kraxar med rösten igen. Höjda ögonbryn på Ica.

Jag glömmer aldrig när Söta S ivrigt pekade på en beslöjad kvinna och utbrast:
-Mamma (eller häxan)tittatittatitta en PÅSKAKÄRING!