Status

Jomenjustja. Den här månaden som är full av ny energi gör mig lite äcklad just nu. Söta S har fått kräksjuka. Det luktar sprit i hela lägenheten. Inte fest utan handsprit såklart, kanske lite efterfest ändå, när man anar en svag doft av kräks emellanåt. Kräkkalas. Har jag fått er att må illa nu? Mig med. Men jag litar på vitpepparkorn trots att Inge Jävel kan svara på VARFÖR de är så himla bra.

Den där syskonkärleken sen då. Lilla A har varit bekymrad över sin storasyrra idag. Tagit hand om henne lite grann, klappat panna och lekt pajas. Likaså gjorde Söta S för lillan senast hon var sjuk. Mitt hjärta smälter.
Innan jag fick barn hade jag ingen aning om man skulle få pirr och kär-känslor för sina barn. Självklart hyser man stor kärlek till dem ständigt och jämt och man skulle offra allt för dem. Men så kommer det också ibland små vågor som av kärleks- och lyckorus genom en. Ett ögonblick närsomhelst. Känslor som inte kan kläs ordentligt i ord.

Kärlek och kräk på samma gång. Livet i ett nötskal.