Aj

Idag har jag och Lilla A skrikit som två småbarn på varandra. Ja, den ena av oss är ju förstås ett litet barn, den andra är bara en vanlig trött och frustrerad mamma. Lilla A har kommit in i en "härlig" period då hon mumlar när hon blir sur. Sedan blir hon JÄTTEARG när man inte förstår vad hon mumlat om. Då menar jag JÄTTEARG, hon skriker så klockorna stoppar, vatten fryser till is, blodet stannar och öronen blöder. Hon tar också gärna till det gamla tricket att ääääääääääälska den förälder som inte är inblandad i bråket och totaldissa den duuuuuuuuuuuumma föräldern som bråkar.
-JAAJJJ ÄÄÄÄLKAAAAAR PAAAAPPA DIN DUMMA MAAAMMA. Aj.
En minut senare är hon glad igen och vill busa. Favoritleken.
-Du hääkkssaa mamma!?!
Jomenvisst.