Ni kanske inte tror det, men jag är avslappningsproffset självt. Hemma. Själv eller med mina närmsta. Med mina fulaste mysbyxor, godis, en film eller en bok. Eller att glo. Ingen är bättre att glo rakt in i tomma intet än jag.
Att vara avslappnad tillsammans med ett gäng okända människor med likadana morgonrockar, en vilt främmande människa som knådar en på bara skinnet och för att inte tala om allt tåludd och hårstrån som samlas från alla slapp(a)människor. Jag hade mycket svårt till en början att verkligen slappna av på kurorten. Men efter ett tag så kändes den lugna pling plong musiken, det porlande vattnet och lukten av eteriska oljor som en livsnödvändighet. Snart började började jag känna den välbekanta strimman av saliv uppstå i mungipan, sipprandes neråt hakan. Avslappningstecknet numero uno för min del, dregel. Slappsaliv.
1 kommentar:
YES, målet är nått!! Bra gjort ;-))) dregel rules... ser fram emot att höra mer detaljer sen. /P
Skicka en kommentar