Att le åt någon annans katastrofläge

Det är ju inga news direkt att jag älskar att glo på folk. Det hinner man ju göra på semestern och det finns ju en massa andra familjer på resande fot att glo på. Fantastiskt. Igår på vägen hem skaffade vi lite bukfylla som Stora A brukar uttrycka det, på Restaurang Gyllene Måsen aka McDonald´s. Bakom oss satt en familj, ganska lik våran med två småtjejer i våra barns ålder. Syskonbråk, sur och stressad mamma, uppgiven pappa och äcklig nöd-mat. Haha! Det är skönt att se att man inte är ensam i stunder av icke-idyll. Det känns än bättre när man för egen del hade två små ljus som åt som hästar, glad och avslappnad mamma, skämtsam pappa och äcklig nöd-mat. Då njuter jag som mest...när man ser sin idyll bre ut sig över katastrofläget vid bordet bredvid. Just bara för att man vet hur det kan vara.