Konsten att marknadsföra

-Jaha! Du bloggar alltså? Oj då. Vad heter den? Blogga? Kan man göra det? Vad skriver du om? frågafrågafrågafrågafrågafråga???????????????????????????????????????????????
Rynkade ögonbryn, skeptiska pannor, förvånade ögon, kulsprutefrågor, uppmuntrande leenden, skak på huvuden. Ja, reaktionerna är många när bloggen "läcker". Under de båda bröllopen som jag var på i somras så nämndes bloggen i min beskrivning i "bröllopshäftet". Eftersom det är meningen att dessa beskrivningar ska öppna för samtal, så kom givetvis mitt bloggande på tal. Och jag blir mer osocial än någonsin. Som en mussla. Säger inte flaska och börjar snabbt, alldeles för snabbt att prata om något annat. HELT annat. Börjar nervöst vika servetten och pilla med håret. Tittar bort. Hostar. Förklarar att, äsch det är inget speciellt, är knappt någon blogg liksom det...jag bara...hrrrmm....mummelmummel...generat skratt.

Jag liksom skäms lite grann. Att jag bloggar. Som om det vore något skamligt. Vet ej varför. Jag borde vara stolt att jag verkligen gör något som jag ÄLSKAR att göra. Att skriva. Ett av få brinnande intressen jag har. Jag borde värna om det, skrika ut och banka bloggen i huvudet på folk. Jag borde prata vitt och brett om den, få fler folk att läsa. För även om jag skriver för min egen skull så har man ju en blogg av en anledning. Att få bekräftelse för det man gör.

Numera stolt bloggerska. (kanske..generat...skratt...pill i hår...äsch)