Medan Söta S och Stora A diskuterar existentiella frågor i soffan så tänker jag bädda ner mig med nyinköpta Hungerspelen och smaska Anthon Bergs marsipanägg. Jag ler i mjugg när jag hör Söta S fråga om Jesus, Gud och 1000 frågor om hur hela världen hänger ihop och hur bebisar blir till. Alla dessa frågor och alla ens taffliga svar. Man gör så gott man kan.
Förra påsken satt vi på balkongen med min pappa och P. Solen gassade och det var säkert 20 grader ute. Vi satt och glodde ut i tomma intet med förtvivlan, sorg och ilska inför våra ögon och våra munnar pratade på autopilot till våra barns prat om ditt och datt. Ute sken solen men i vårt inre fanns bara tunga mörka moln. Idag nästan 1 år senare har vi gått vidare på något sätt.
Ute snöar det men inuti skingrar molnen sig. Det spricker upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar