Att vara lite vår-manisk

Den där skrivarlusten var hemskt kortvarig. En timme. Max. Som vanligt när våren kommer så är det dop, kalas, födelsedagar, högtider, kläm och känn dagar, avslutningar av olika slag och himlens ljus som aldrig riktigt släcks och svettig kropp som slängs och trängs i för tjocka täcken som inte hunnits bytas ut. Ett löpande band av roliga saker och precis allt vill man hinna och med lite mindfulness på det så är livet på banan efter ett töcken av mörka vintermånader och slaskig misär.
Jag vill damma, knäskura, plantera blommor, måla akvareller, dreja, springa marathon, skaffa hund, skaffa bebis, rusta en sommarstuga, laga långkok och egen korv, mjölka en ko och föda upp små grodyngel, starta eget företag, baka surdegsbröd, volontärarbeta, bli yogainstruktör, skriva en bok, munblåsa ett glas och börja spela cello. Ja. Ni hör. VÅR-MANISK. Vårtrötthet existerar inte i mitt vokabulär. Dock så är väl det jag verkligen utför ca 1% av de saker jag vill hinna med. Vi får ju inte glömma bort att jag är lat också. Latmask med livlig fantasi.