Mina kids är vårnippriga. Deras kroppar tycks fyllda med myror och deras huvuden proppade med okuvlig vilja och envishet. Det är inte utan att man blir lite vårtrött. Men de är båda inne i väldigt roliga åldrar även om balansgången mellan kul och kaos är hårfin. Rena rama dårhuset blandat med scener från Sound of Music. När kvällen är här och de sussar sött med deras långa ögonfransar nedfällda för dagen - då suckar man djupt både av trötthet men också av hur fantastiska de är, även om man svurit bannor över dem i smyg på toa en halvtimme tidigare.
Att vara förälder är verkligen en känslomässig bergochdalbana, om man dessutom är en känslomänniska sedan förut så är nog höjden på banan än högre. Jag tycker att man känner sig så stark men ändå så skör på en och samma gång, det gäller att komma ihåg vad som är viktigt och att välja sina bråk, utan att för den sakens skull bli slapp.
Igår var det Valborgsmässoafton och det är en mysig kväll tycker jag, full med löften och hopp ger den oss värme och ljus med sin eld och sina sånger.
Hej våren, var inte blyg - omfamna oss tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar