Jag är ingen spänningssökare. De som känner mig vet det mycket väl. Speciellt i fysiska, rent kroppsliga situationer.
Därför såg det ut som om att jag åkte den allra värsta superduper-g-kraftigaste bergochdalbanan av dem alla på kortet som snäpptes i av Gröna Lund under helvetesåket. Jag blundade så hårt att pannan blev dubbelt så stor, odefinierbar i ansiktet, munnen som ett streck och armarna hölls krampaktigt mot armstödet. Det var Nyckelpigan. De andra familjemedlemmarna hånskrattade åt mig och mitt foto. 4-åringen allra värst. Jag skulle gärna ha visat kortet här. Om jag bara hade använt min mobilkamera för att kopiera det svindyra fotot. Men det vågade jag inte.
Men på färjan vågade jag minsann att sova i överslafen! Det var det tveksamt att jag skulle göra för en sisådär 15 år sedan när jag och mina polare skulle kryssa över till London och det var min tur att sova överst. Då lurade de mig att man kunde spänna fast sig med remmarna som håller sängkläderna på plats. Sagt och gjort. Där låg jag i samma sovställning i ca 7 timmar tills jag vaknade av ett hejdlöst fnitter... Att ta det säkra före det osäkra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar