The Tourist

Vad har hänt med Angelina Jolie? Hon spelar ju samma roll i olika filmer. Hon som brukade vara så bra. Snyft. Gamle gode Johnny var ju härlig som vanligt. Men filmen. Zzzzz. Tur vi hade bokat hångelsäten så att jag fick min välbehövliga skönhetssömn och en stund mot Johnn...hrrrmm...Stora A:s axel. Vad är det förresten med folk som nödvändigtvis ska ventilera sina känslor och åsikter om filmen under pågående visning. Det ska man ju diskutera efteråt. Alla är så jäkla kommunikations-skadade. På bio får man endast titta, snaska, snusa och hångla (samt eventuellt sova). Ok?

Dag 30 - Ett sista ögonblick

Hej då bloggutmaningen. Den sög sannerligen musten ur mig och jag fuskade till max. Men hej nu vet ni lite mer om mej.

Dag 29 - Mina ambitioner

1. Att vara en schysst människa som trivs med mig själv. 2. Att få till en lagom dos egoism blandat med omtanke för mina medmänniskor. 3. Att få minst ett hjärtligt skratt om dagen. 4. Att kunna njuta livet, både det som göms i litet som i stort. 5. Att inte ångra utan förlåta, glömma och gå vidare. 6. Ärlighet mot mig själv och andra. 7. Att vara en förebild för mina barn och skämma bort dem samt Stora A med kärlek. 8. Vårda mina drömmar. 9. Att behålla barnasinnet. 10. Vara mig själv.

Shit. Jag har just skrivit nya budord.
Halleluja Heliga Malliga Moderns Milda Makter.

Klumpedunsa

Zumba. Say no more. Mina höfter rullade stelt över lårbenshalsen, rumpan skvalpade ymnigt och överkroppen, ja den gjorde sitt bästa för att få de stackars löst hängande kvinnobrösten i taktfast gungning. Koreografin var en blandning av salsa/rumba/merengue/ och sjuttioelva andra latinodanser. Helst allt på en och samma gång. Det blev för mycket för den här gamla slitna mammakroppen, eller kanske egentligen hjärnan som inte kunde få ihop rumpskakningarna tillsammans med allt det andra. Shake no more.

Dag 28 - Det här saknar jag

Mormor. Min älskade mormor som gick bort alldeles för tidigt. Jag har skrivit om henne förut och kommer göra det igen. Jag älskade att vara med henne. Hon utstrålade en särskild slags livsglädje och gav så mycket energi till människor. Detta trots att hon levde med ständig och ibland näst intill outhärdlig värk p.g.a. reumatism. Hennes händer och fötter var i slutet alldeles förvridna av sjukdomen. Det är lustigt det där, att människor med någon kronisk sjukdom oftast är positiva i sinnet.
En slags försvarsmekanism antar jag.

Hon dog nära min 26:e födelsedag i sviterna av lunginflammation, sjukdomen och otaliga års medicinering. Kroppen orkade inte längre. Jag är så tacksam över att jag åkte till sjukhuset och hälsade på de där hemska dagarna då allt hände så fort, alldeles för fort. Ingen trodde att hon skulle dö. Det gjorde hon och min värld blev lite fattigare efter det. Ett sting i hjärtat av saknad varje gång jag tänker på hennes glittrande ögon med det tillhörande skrattet. Hon hade älskat att träffa mina barn. De skulle läka henne lite grann med deras uppenbarelse. Hon samlade på änglar. Jag inbillar mig att hon är min ängel som vakar över mig.
Finaste finaste Änlgamormor.

Häxan surtant

Jag brukar lyssna på Christer i P3. Igår handlade det om tillfällen då barn chockerat sin omgivning. Jag skrattade högt.
Mina barn är ena riktiga trollungar. Bokstavligen talat. De älskar allt som har med häxor, troll och andra sagoväsen att göra. Eftersom jag är en mamma som älskar att skrämmas så brukar jag få agera -inte helt otippat-häxa. Jag rufsar till mitt skatbo till hår, lägger till med min allra kraxigaste och elakaste röst och jagar dem runt runt, tills de kiknar av skratt (och skräck, gråt har förekommit också)Det dumma är att allt som oftast blir tjejerna sugna på lite häx-bus vid lite mindre lämpliga tillfällen, som på stammisställena Ica-Maxi och Ikea exempelvis.
-Häxan, häxan kom igen då din dumma häxa, piper de med sina små barnaröster och busiga ögon. Sedan fortsätter de att kalla sin mamma för häxa till hon kraxar med rösten igen. Höjda ögonbryn på Ica.

Jag glömmer aldrig när Söta S ivrigt pekade på en beslöjad kvinna och utbrast:
-Mamma (eller häxan)tittatittatitta en PÅSKAKÄRING!

Paltkoma

Förra helgen gjorde vi pitepalt, med egenplockade (eller farfar-plockade) rårörda lingon. Ser inte mycket ut för världen, med det är en liten bit av himlen som döljer sig i den där gråa lilla klumpen.