HönaPöna

Det är som att cykla säger man. Jag var lite nervös och ångestfylld i morse när jag skulle rulla iväg-på cykeln, efter 3 år av total cykelkoma. "Förr", innan bil, barn och bekvämlighetstänk cyklade jag jämt-nåja iallafall till jobbet, stan och såklart till Ica. Trött, kissnödig, höggravid, arg, svettig och full, cykeln var min vän när vi flyttade till cykelstaden nr uno. Många tunga påsar har hängt på mitt styre. Ringklockan har gått varm och jag har skrikit åt Stora A att vänta på mig. Vinter eller sommar spelade ingen roll. Snöstorm och stekande hetta. När cykeln blev stulen letade jag rätt på den och släpade hem den igen, mitt framför tjyvungarnas ögon.
Min cykel och jag.
Idag fick gamla Bettan känna min varma kropp igen. Jag vinglade iväg med pirrig känsla i magen. Jag susade fram! Wonderbar.

Alla som känner mig väl vet att jag är, hm, låt oss säga lite försiktig rent fartmässigt...Ja, jag är ingen fysisk highrisk person direkt. Hatar bergochdalbanor, motorcyklar, bergklättring och annat rent fysiskt farligt. Jag är en extremsportares mardröm.
Jag bromsar alltid i nerförsbackar med cykeln och krypgår fram när det är halt ute. När jag var 15 år och körde moppe så vågade jag inte brumma över the big bro till Vänerns pärla, utan fick leda över åbäket, på brojäkeln tvärs över sjön. Alltid kom jag sist i våran karavan av moppebrudar på äventyr. Jag får alltid vakta väskor på Liseberg. Jag har aldrig vågat hyra vespa i Grekland. Fallskärm och bungyjump-no way.
En gång körde jag fyrhjuling på andra sidan jorden. Det gick inte bra. Jag höll på att köra utför ett stup, då jag tog fel på gas och broms i ren fartpanik. I slalombacken blev jag omkörd av 4-åringar, medan jag själv hasade mig ner av rädsla-på rumpan.
Grejen är att jag lider av HönaPöna syndromet. Jag ser 1050 scenarior, med döden som utång såklart, när jag tvingas till okontrollerad fart eller höjd med min kropp som insats.
Well, that´s me.

Idag höll jag på att bajsa på mig när jag tittade bakåt från min cykel.
Jag hann tänka; Hjälp;
1. Det sitter någon på min pakethållare.
2. Det kommer någon och kör på mig.
3. Grannkatten sitter på min pakethållare.

Det var barnsadeln som satt fast på pakethållaren.

Ok. Terapi kanske vore nyttigt. Tjipp