Jag satt mitt i morgonkaoset. Jag öppnade tidningen när jag äntligen fick en nanosekund över till att andas, kaffeinhalera och att tidningsprassla (tack lifesaver-Bolibompa!)
Njöt av tillvaron och hade skygglappar för frukoströran. Klistrig gröt intorkat och fint på köksbordet. Utspilld mjölk. Flottfläckar på samtliga stolar och skåp. Smulor, smulor, smulor. Yoghurt på golvet. Utsmetat. Bänkar fulla med disk. Men jag kunde ändå njuta. Tills...
En tidningsbilaga om inredning. Dubbeluppslag om en fantastisk familj med ett underbart hus och säkert fantastiska liv. Åhhååå. Tänkte jag medan jag sippade kaffet. Tills...
Jag känner ju för faen igen mamman! Åhhhååå- NEJ det kan inte vara sant! Jag som alltid trott att det är fejkfamiljer, typ påhittade, de hade i sådana där reportage. Hela min världsbild ställdes på sin spets. Hon som verkade så...ja normal...till och med trevlig och rolig. Så går hon och lever det perfekta snyggo livet-va?!
Jag brukar verkligen inte vara missunsam, helt ärligt. Lite avundsjuk sådär i största allmänhet- men aldrig missunsam. Men där vid köksbordet kröp det en mycket obehaglig känsla upp inom mig. Fan. Tänkte.
Här sitter jag i min sunkiga, trånga lägenhet. Gravidmage utan att vara gravid. Euroshoppers tvål. Barntv på. Obäddade sängar med sängkläder bytta i mars(?!)Ett yrke jag halkat in på ett bananskal. Det bananskalet ligger i diskhon. Ett förhållande som är tryggt men kanske lite ospännande för tillfället (vuxentid hallå!)
Varför är man expert på att jämföra sig själv med andra? Jag vill fan vara expert på inredning istället! Tycka synd om sig själv.
Det är jag också expert på.
Efter någon timme efter min fasansfulla insikt att Perfomamman faktiskt var någon jag halvkände, så städade jag upp röran och gick sedan ut med kidsen i solen. Vi gungade alla tre. Det var askul. Vi käkade jordgubbar med glass på balkongen. Vi skrattade och busade.
Jag pussade på Stora A när han kom hem. Vi lagade god mat. Jag gick en promenad och tränade på att ro i någon maskin i gymmet (i källaren).
Jag tittade på Greys Anatomy och hulkade av gråt. Åt knäckemacka.
Livet är bra gött, även om man är lite mer lik Tabita än Posh.
2 kommentarer:
Men vad roligt med din nya design Emma! Det var bra att du påminde mig om att gå läsa din blogg också, den är ju jätterolig ju! Och jag ska försöka lämna en kommentar lite då och då.. för det är ju roligt med respons!
Jag kan ju tillägga, apropå det här inlägget, att det är ju ingen som ser hur det ser ut utanför fotot jag visade.. och jag har inte ens några barn att "skylla" på :-)
Det föregående inlägget var ju också riktigt kul!
Ja, jag är också expert på att jämföra mig med andra och man kan ju få för sig att andra har perfekta liv. Men det har ju ingen. Det viktigaste är att försöka njuta av sitt eget! :-)
Skicka en kommentar