Kallsvettigt prat

Kallprat. Burrburr. Det har jag så svårt för. Som när man går på Ica och träffar på någon halvbekanting som man inte riktigt känner men ändå måste prata med. Då blir jag klämkäck. Vi talar om riktigt klämkäckt. Äckelnördkäckt. Igår efter en och en halvtimmes svettig promenad så skulle jag in på Ica i mina träningskläder. Jag kände absolut inte för att träffa på någon, utan ville bara göra en hit and grab och en slash and dash bland varorna och hem. Givetvis ser jag en dagisunges pappa som jag försökte undvika genom ett ihärdigt stirrande på kaviarhyllan, vänta ut honom vid frukten och ta en omväg förbi mjölken. Men vid glasskylen tog det stopp.

- Nämen hej!
- Hej!

Jag hör min egen röst malamalamalamala på om allt och inget, tills stackarn helt glömt bort vad han skulle handla hem. Vad är det för fel på ett enkelt litet hej? Relax bruden liksom. Detta var min avslutningskommentar, endast för att ursäkta min sunkiga outfit och svettiga panna samt mitt osunda leverne;

-Ja, nu har man ju varit och tränat och då måste man ju fylla på med lite lösgodis, eller hur? Hehehehe.

Nörd.