Stora Lillskrutt

Hon börjar bli stor nu Lilla A. Hon är cool, glad, temperamentsfull, rolig och lättsam. Hon älskar musik och att leka tittut. Hon är familjens lilla gladskit. Ibland känns det lite hemskt att andra barnet inte alls får lika mycket uppmärksamhet och tid som det första. Men samtidigt är det nog rätt skönt att vara nummer två ibland, mer bekymmerslöst på något sätt och ens föräldrar har ju redan testat allt på nummer ett. Man får det allra bästa från början liksom, utan onödiga experiment.
Lilla A, jag ska krama dig till solen och tillbaka. Min strålande söt.

I veckan har min mormor dykt upp i mina tankar. Hon gick bort för drygt 4 år sedan och häromdagen slog det mig att hon aldrig fick träffa mina barn. Det gör mig så oändligt sorgsen. Hon betydde jättemycket för mig. Men livet levs i en rasande fart och det kändes som längesen jag verkligen tänkt på henne. Det dåliga samvetet och den hemska insikten av att minnen av människor, om än kanske inte försvinner, men dock bleknar med tiden.
Då slöt jag ögonen och hörde hennes hasande fötter i fårskinnstofflor, den norrländska dialekten, hennes hjärtliga skratt och kramar stela som ett spår av reumatismen. Våra namntävlingar, skvallertidningsprat, falukorvsmackor och fina nattlinnen att låna när man övernattade.
Livsglädje trots konstant smärta i flera år. Alltid glad och nyfiken.
Hon är min hjältinna och förebild. Jag hoppas jag kan föra vidare något av henne till mina barn.
Jag ska iallafall inte glömma och jag ska berätta om min hjältinna. Mormor, jag saknar dig.