Plastspikar oxå

Jäpp. Jag har gått på det. Helvetes plastspikar vad ont det gör! Yantratjosanmattan. Nu ska jag få harmoni och ett inre lugn samt energi. Underbart. Men grejen är att alltid när jag ska försöka slappna av och inte tänka på något förutom vågornas brus, då surrar min hjärna av luddiga, konstiga och tickande tankar. Efter 10 minuters självplågeri hann jag tänka på alla konstiga djurinfluensor som finns, hur mycket gift det finns i plastpiggarna som satt djupt inborrade i mitt skinn, hur vi ska fördriva vår sista lata semestervecka i regn och rusk, att jag borde klippa mig unt so weiter i all evighet. Att vara avslappnad är inte min stil helt enkelt.
När jag var gravid med Söta S gick jag på gravidyoga. Herregud vilket flummeri! Missförstå mig rätt, jag älskar rökelse, Indiska, Di Leva, vattenpipor, batik och sådant flum...men gravidyogan var en nivå för mycket för mig. Där satt jag i min frodiga flodhästkropp och gungade samtidigt som mantrat flödade ur munnen.
10 främlingar som stönade i takt. Avslappnad? Not so much. Att försöka låta bli att titta på de andra och samtidigt hålla inne det kraftigaste skrattanfallet utmätt på Richterskalan är allt annat än avslappnande. Efter varje gång kändes det som jag varit på värsta gradens spinningpass.

Apropå skrattanfall så är Söta S i en farlig ålder. Mycket farlig. Eftersom käften glappar ohämmat om allt och inget så kommer det naturligtvis kommentarer om omgivningen i ett jämnt flöde.
Idag satt jag och kidsen på ett café, väntandes på Stora A som glömt snusdosan i bilen.
S säger; - Mamma! En sjörövare!
Malliga mamman ser sig omkring. Ingen sjörövare i sikte.
- Var då gumman?
- Där mamma däääär!
Den exalterade 3-åringen med stooora ögon och hööög röst peeekar med heeela armen och handen på en stackars halvblind farbror med en "sjörövarlapp" för ögat.
Malliga mamman försöker avleda den vilt pekande tösen med att motpeka på en hund utanför.
- Titta S titta en HUND!
- Näääj mamma titta på SJÖRÖVAREN! Tittatittatitta.
Alla på fiket tittar på farbrorn. Alla ler inombords. Sjörövaren låtsas inte höra. Malliga mamman vet inte vart hon ska ta vägen. Det tickar på. Bubbelskrattet.
Jag vänder mig om mot väggen och låtsas rota i väskan. Grimaserar illa av mitt begynnande skrattanfall.
- Mamma, va gööör du? SKRATTAR du!?! Vaffö då?
Då kommer räddaren i nöden. Stora A. Vi går genom de roade och icke roade cafégästernas bord och ut. Malliga mamman bubblar och pyser av skratt. Stora A fattar ingenting medan S snackar om sjörövaren hon sett. Dagens spinningpass.