Det har jag läst på bloggen

Det här med att blogga är verkligen ett fenomen på gott och ont. Det gottaste är att jag får skriva och att jag verkligen gör det, även om det bara är en handfull som läser så är det NÅGON som läser. Inte helt bortkastat skrivbordssvammel alltså. Kul.
Men ibland läskigt. För ALLA som vill kan ju verkligen läsa och med det är jag lite naiv. Jag ser framför mig att det är min allra närmaste omkrets som läser.
Jag kan prata med en bekant eller någon släkting som inte alls gett sken av att de vet om eller läser min blogg, sen så visar det sig att personen vet saker om Malliga Mammans liv som den endast kunnat luska ut genom bloggen.
Då blir jag alldeles fnissig och häpen. Inget illa menat mot läsaren, blir ju bara glad att någon läser, utan jag blir så fnissig av min egen naivitet och min förvåning.
Det kan också uppstå konstiga situationer med vänner som man ska prata med;
-Jo, just det det läste jag ju på bloggen. Jaha...
Ändå tycker jag inte att jag skriver så mycket privata saker. Haha, tänker ni...
Jo, privat absolut (jag fläker ju ut och in på min hjärna för er)
men kanske inte "dagbok" vad vi gör hela tiden och hit och dit. Jag har flurat på om jag ska fortsätta skriva eller inte, nu när man börjar jobba på riktigt snart igen... Detta skulle ju bli mitt mammaledighets-projekt.
Bloggberoende eller inte det är frågan.