Den första kärleken

Även om den är på en fyraårings nivå och innebörden av ordet kärlek inte till fullo kan förstås, så är den fantastisk. Den allra första. Kärleken. Min lilla flicka rodnar, fnissar och trånar. Jag frågar om hon är kär. -JA! Mamma jag är kääääär! ropar hon, medan hennes trassliga lockar dansar i hoppsa-stegen hon tar.
Tänk, när man själv inte var längre än 110 centimeter men ändå fylld med alla dessa känslor. Rosa moln och pirr i magen. I skolåldern byttes lappar om förhoppningar och frågor om chans. I tonåren var ju kärleken inte lika okomplicerad och självklar, en kärlekens prövotid minst sagt. Nu i vuxen ålder har man insett att kärlek kan te sig på många vis och jag har haft lyckan att få uppleva den totala och villkorslösa kärleken till mina barn t.ex. Jag har har även fått lära sig att kärlek inte är något självklart utan något man ocks får kämpa för och att gammal kärlek kan rosta men även blomma till liv igen. Kärlek är själens syre oavsett vad, för och till ens hjärta hör. Love is in the air.