Lukta!

Dofter. Dessa dofter man vädrar, minns, äcklas och njuter av varje dag. Dofter betyder mer för oss än vad vi tror. Jag hade en barndomskompis, en grannflicka som jag älskade att leka med. Det finns så mycket minnen kvar av henne, men vi har ingen kontakt alls idag tyvärr. Jag minns att hon luktade så gott. Tror att det är lukten av ett speciellt sköljmedel. När jag känner en doft som påminner om henne så säger jag alltid; åååå det luktar ju Anna Johansson som luktar så gott! Stora A skakar som vanligt lite på huvudet och lägger ännu en knäpp-varning till samlingarna. Andra barndomslukter är slambilslukt (min pappa hade en), cigarettlukt (mamma rökte) och syrénlukt (från vårt lila syrénträd i trädgården)...ganska eeehhh kanske otraditionella "feelgood" dofter men ack så härliga! Men vad är grejen med dofter som ska gömma "dålig" lukt? Som en sådan där spraydoft, gärna med citrus-inslag som ska ta bort bajslukten när man bajsar (som för övrigt är helt normalt, att bajsa och därtill dålig lukt alltså) Jag håller hellre andan några minuter om någon har gjort nummer 2, än att även få en stickande kemisk doft som grädde på moset. Häromsistens råkade jag köpa parfymerade trosskydd. Resultatet blev en doft av gammal tant med alldeles för många katter hemma hos sig. Inte gott. Jag gillar parfymer, men inte för att dölja äcklig doft. Nuförtiden är mina favvodofter; barnahår, mitt kokossmör samt passionsfrukt. Vårens morgonlukt dofter inte så fel den heller.