Jag minns en gång för länge länge sedan, när Malliga Mamman var alldeles sådär nykär... Jag köpte ett kastspö i stadens lokala fiskeaffär och kastade loss. Enbart för kärleks skull. Stora A har alltid gillat att fiska och jag såg min chans att göra oss ännu mer sammansvetsade. Det blev typ tvärtom. Jag är rädd för både krok, mask och fisk- så ingen hit direkt. Att dessutom hålla käft i flera timmar och kasta, kasta och kasta är inte min grej. Att äta fisken sen däremot-det gillar jag. Stora A är iväg och försöker få upp någon fisk vid namn Sutare(?) - Åh hoppas du får något så vi får färsk fisk till middag idag! utropade jag entusiastiskt i morse.
- Ameh alltså Sutare äter man inte, det är bara för kampens skull man fiskar och sedan släpper i.
What a waist of time? Jaja.
Innan Stora A:s och min kärleks-era, försökte jag bli sammansvetsad med en annan kille. Med hjälp av inlines. Hur det gick? Ett enda åk rätt in i buskarna med skrapsår på ben och kärlek i kras. Kärleken den kärleken.
Stora A i kamp med "storgäddan".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar