Egentid

Tjejhelg i sikte. Känner mig pirrig och förväntansfull. Mina äldsta och ovärderliga vänner som gått igenom brustna hjärtan, fula frisyrer, första partyminnen (om än något dimmiga), barnafödanden, skoltristess, mopeder, giftermål och otaliga skrattanfall tillsammans. Vi är utspridda över södra Sverige och träffas som värst kanske endast en enda gång om året, allihop tillsammans. Telefonsamtalen är ganska glesa. Ändå. Allt som förr men ändå inte. Inga krav, ingen hets att "prata ikapp", bara vara.
Att minnas litegranna och nya framtidsdrömmar.

Förra året var jag en av dem som höll i den årliga träffen, som alltid sker sista helgen i oktober, fylld av överraskningar. Då stod det på schemat att teckna av nakna karlar. Helt hysteriskt. Precis som det kan vara när 7 väninnor möts.
Lycka.