Vad är det som händer i min stad? Våldtäkter och otaliga kvinnoöverfall. Man vill bara dra täcket över huvudet och lipa. Jag vill slå och skrika på monster till män som går över alla gränser och sätter mardrömsspår i en kvinna för evigt. Maktlöshet som en rispande känsla inombords. Skräck och misstänksamhet i hela staden. Jag vågar inte gå till jobbet om morgnarna längre. Tittar över axeln så fort mörkret fallit. Tittar misstänksamt på mötande män på ensliga gator, flackande blick och klump i mage. Inte rättvist att känna såhär. Jag tänker på mina döttrar, hur ska man någonsin våga låta dem vara själva ute på stan? Jag vill också kunna cykla, gå och röra mig fritt utan att känna obehag i staden.
Jag vill också känna frihet. SKRIKER OCH SLÅR.
2 kommentarer:
Ja, det är fruktansvärt! Jag känner mig också ledsen och ARG!
Men om vi tillät dna-register i Sverige kanske dessa sjuka män skulle åka fast tidigare och vi borde ändra lagen så att de våldtäktsmän som väl åkt fast straffas mycket hårdare. Jag vet att jag borde engagera mig i det här, skapa debatt och på riktigt göra något åt det men det är så jobbigt och tungt...
Jag instämmer helt i bådas inlägg. Vågar absolut inte cykla, vågar knappt gå till bussen för att ta mig till jobbet när det är mörkt.
Fängelse känns verkligen inte som tillräckligt för dessa män!!
/K
Skicka en kommentar