Det är härligt att lära känna nya människor. Men jobbigt oxå, eftersom man måste anstränga sig lite. När jag och Stora A träffar nya människor tillsammans så känner vi igen varandras historier och anekdoter som handen i handsken. Man fyller i åt varandra och minns. Det är fint tycker jag. Men ibland också lite frustrerande eftersom man blir otålig när den andra berättar då man redan vet hur historian slutar... Kom till skott säger mina irriterade blickar över köksbordet på min utsvävande livspartner.
Idag ska vi på sekelskiftesmarknad. Undrar vilket sekel de syftar på? Spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar