Aotearoa-vänner

Nu har den här mamman göttat sig och unnat sig i det oändliga de senaste två helgerna. Framförallt i egentid.
Denna helg har jag två Nya Zeelands polare här på besök. Ja, inte kommer de därifrån, snarare från Hälsingland och djupaste Västergötland, men vi var sambos och lite som syskon under vår tid i landet långt långt borta. Det var 5 år sedan sist vi alla tre var samlade och mycket har hänt i våra liv sedan dess. Men ändå har tiden stått stilla på något sätt. Vi delade en mycket speciell tid i våra liv. En tid av hakuna matata, carpe diem och lite hemlängtan. De finaste och mysigaste sambos man kan tänka sig (ja, förutom Stora A då, men han är ju inte sambo längre, förutom när han pratar med folk och glömmer bort att nämna mig vid fru...utan refererar till sin sambo-hrmmmppf)

Nu börjar jag få lite nog av egentid trots allt och längtar efter en hel helg med min älskade familj. Dessutom börjar Stora A få oroväckande många tillgodo-dagar på sitt konto. Vintern kan bli lång...