Kvinnokon

Under ett helt år har jag varit en riktig kvinnoko, alltså den kvinnliga motsvarigheten till mansgrisen. En yrkeskvinna som slitit på jobbet och som haft maten serverad på dukat bord varje dag efter jobbet. Efter maten har jag haft en massa härlig fritid eftersom tvätten redan varit tvättad, blommorna vattnade och dammråttorna åtgärdade. Om några av sysslorna varit undermåligt gjorda eller - gud förbjude- ogjorda har jag blivit sur och lämnat en osande kommentar till min hemmaman. -Tänk på att det är JAG som jobbar, sliter och drar in pengarna! Så har jag kärleksfullt och lite nedvärderande daskat till honom i baken, medan han sköljt färdigt disken.
Dagislämning och hämtning, snoriga ungar och undanhållning av hår vid spysjuka, glömda matsäckar vid utflykter, tandläkarbesök, bajsblöjor, bvc, vaccineringar, syskonslagsmål vid matlagning och trots-utbrott vid påklädning. -Määäh är väl inte så himla farligt, utbrister kvinnokossan med ett litet hånflin. Kossan har dock endast glidit in och ur hemmet, njutit av barn och hem som har tagits hand om av sin alldeles egna städare/hemmapappa/kock/älskare/personlig assistent/massör.

Stora A. Du skulle kunna vara en riktig BITTER***** efter det här året. Med en ko som ofta pratar tjat istället för pepp, en ko som kräver mycket, en ko som vill kontrollera och styra.
Men kossan älskar dig och allt du är. Mu.