I morse hade jag den härligaste av drömmar. Hela familjen var på Bahamas. Bodde på lyxhotell vid en kritvit strand och vi bara låg där och guppade i havet. Jag kunde inte sluta skratta och le. Den var så underbart jäkla verklig den där drömmen, ett underbart sätt att vakna...tills man upptäcker att hela familjen i själva verket guppade i djup sömn i en och samma säng istället för i plurret-en halvtimme efter väckarklockans obönhörliga signal. En halvtimme mindre på morgonen än planerat är ju extremt kritiskt. En nödsituation som aldrig slutar väl. Sömndruckna barn och stressade föräldrar är INGEN bra kombo. Till slut när jag kommer nerför trappan och ner på gården så gör jag en fasansfull upptäckt. Cykeln är BORTA. Först undrar jag vart i all världen jag kan ha ställt den. Tills jag inser att det är snodd av någon illvillig egoistisk och hänsynslös person. Jag hade ett osande svart moln ovanför mig hela förmiddagen. Upptäckte svordomar som jag inte trodde fanns.
När jag sedan hämtade barnen på eftermiddagen och vi gled in med vår gröna fransman, då ser jag min CYKEL!!! Både jag och barnen tjoade och sprang mot den som om det var Jesus som stod och väntade eller kanske världens största påskägg. Den stod vid sophuset. Låst. Antingen är detta början på min senila bana eller så är det någon som helt sonika lånat cykeln lite grann bara. Eller så var den för ful. Men det är min fula cykel, bara MIN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar