En sådan dag

Vaknade kl 06.10 av att mig själv. Tittade på alarmet som inte var ställt. Stora A hade också glömt att ställa klockan. Mycket nöjd med mig själv att jag trots allt vaknat till liv. Kan ha varit dagens höjdpunkt faktiskt. Min dag:

Upptäcker att det SPÖregnar, tar bilen för att göra nästa upptäckt- att tanken nära på är tom. Ägget jag omsorgsfullt kokat kvällen innan som jag skulle avnjuta vid ankomst till jobbet visade sig slinka ur mina händer ner i diskhon, skölja, skölja, skala, skala för att se äggulan rinna ut liksom det sista av mitt redan skadade goda morgonhumör. Dagen följde i grått och i moll. Vid dagishämtningen informerades jag om att Lilla A blivit biten, Söta S kissat på sig och dessutom att båda tjejernas gummistövlar hade spruckit. Vad är oddsen? Utflykt och gummistövelväder gjorde att våra vägar bar av till Ica Maxi, där jag redan visat upp mitt deprimerade tryne för dagen. På vägen dit gjorde vi en avstickare för att hämta familjefadern. Rusningstrafik i stan och spöregn bådar inte gott. Mycket riktigt. Vid vänstersväng missade Missmodiga Mamman att gångtrafikanterna hade grönt samtidigt och en 20-årig tjej med långa ben, älgkliv och ett nära-döden-uttryck i ansiktet kom plötsligt farligt nära framskärmen på bilen. Skakiga ben och nervöst skratt följt av pms-igt gråt var musiken i bilen fram till ICA. Lilla A slocknade rart i bilen så jag och Söta S gick in för stöveljakt. Framme i kassan godkändes inte min betalkort. Svett i alla tänkbara hål och vrår samt liten femåring med myror i brallan ryckte i min slappa apatiska arm. Spring till bankomat och ut med cash. Phu. Räddad. Väl hemma med en abrupt väckt och skrikandes Lilla A möts vi av en unken stank. Gamla matrester och överfull sophink. Welcome home family! Lilla A lugnar sig när hon ser sina rosa gummistövlar som är för små och Stora A som ska iväg och där står jag med ogjord pannkakssmet och hålögda ögon. Kraften som sinat för länge sedan ville rinna ut för att inte surna. Pannkakorna blev extra salta av tårar som inte kunde stoppas. Dubbla stekpannor, hälften brända med bajstork, telefonringning och postöppning (räkningar såklart) som mellanspel. Jävla gummistövlar då! Min hjärna försöker febrilt lösa hur jag smidigast ska lösa denna stövelpsykos likt hur FN river sitt hår för att lösa världssvälten. Då ringer en ängel. Hon köper med ett par likadana rosa stövlar i en större storlek. Hon räddar oss från misär och jordens undergång. Vi äter våra salta pannkakor med sylt som tog slut. Sedan följer några efterskalv med diverse jagvillintesovaochjagskaharapunzelhårmedlisebergskaninsöronen-utbrott och spilld mjölk över gummistövlar och halva köket. Inget att gråta för. Det ordnar sig. Spilld mjölk liksom.

En sådan dag.