Så. Nu har snart min första vecka av sommarens andra och långa del av semestern passerat. Lustigt det där hur trött man kan känna sig av semester och att göra mest ingenting (vilket är en sanning med modifikation när man är allena med två barn) men att inte ha några tider att passa, uppgifter som MÅSTE utföras eller inte följa några rutiner alls. Det suger musten ur en! Eller mig iallafall. Och barnen. Det märks att de varit lediga i 3 veckor nu och de börjar tära lite på varandra. De är trötta av sena kvällar och konstiga mattider, lek och stoj och förhoppningsvis skoj. Denna veckan har gått i tjatmorsans tecken. Jag är äckeltrött på min egen gälla stämma och vredesutbrott. Det är speciellt syskonbråket och Söta S "pre-teen" 6-årstrots som ställer allt på sin spets.
Idag på badstranden återfick jag dock mitt vanliga coola föräldrajag (mohahaha, just det om man menar att nervig är cool) när jag satt och njöt av åsynen, i en högst ofördelaktig kutryggigdöljabikinibuskenjagglömtattrakaochhållatuttarna(påsarna?)påplats-pose, av mina kids som lekte och sysselsatte sig glatt bland grodyngel och simpuffar.
Jag såg flera mammadrakar och pappafjärtar som skrek, hötte med nävar, hotade och näst intill lade sig på backen med förtvivlade slag i backen med frustrerade nävar. -Jävla unge!, hörde jag frustrerat väst av en till synes normal mamma, säkert vanligtvis med en ängels tålamod, men värme och trots trots trots hade gjort henne till en eldsprutande drake.
Och där. Intill vassen. Satt mamman med de välartade rara flickebarnen. I den konstiga posen. Med det nöjda lilla leendet. De skulle bara veta.
HUR I HELVETES JÄVLA LÅNG DEN HÄR SKITHELVETESBRÅKOCHSKRIKVECKAN HAR VARIT!
Typ så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar