Jobb med belöning

Vi renoverar. Stora A har förvandlats till ett kontrollfreak utan dess like. Han som är fri som fågeln i tankarna och öppen för det mesta, lite småflummig skulle man kunna säga. Tankspridd och snäll. Men när han väl sätter manken till och ska slutföra något så sätter hans GESTAPO-fasoner till. Han pekar med hela handen och fräser när man gör fel, litar inte på någon. Noggrann och kall. Jag såg framför mig hur mysigt vi skulle ha det. Som i en film. Skoja med målarfärg, tajta jeansshorts och charmigt rufsiga frisyrer, sjunga tillsammans, dricka vin i kaoset och titta varandra djupt i ögonen och berömma varandras renoveringstalanger. Icke.
Slabb och suck med målarfärg, illasittande elefantrövsjeansshorts och flottiga platta frisyrer, sjungande svordomar, ljummen öl och titta varandra djupt i ögonen och önska att den andra var långt långt borta och förolämpa den andres oförmåga. Japp.
Jag kanske överdriver en smula, men roligt var det INTE. Men jag är imponerad över Stora A. Mr Handyman. Han är verkligen händig. Vilken kvinna kan motstå det? Bara han får jobba ifred så. Hans noggrannhet belönas och jag tänker hemska tanke om MOI quickfixarnas fuskfixare skulle fått härja fritt. Huvvaligen.

 Ny fondvägg, ny öppning till vardagsrummet och nymålat i hallen.

 Ett fint fruktfat från fina vänner för 100 år sedan har hittat sin plats. På väggen.

 Ikeakonst är så himla Svensson. Hej Svensson! Söta S är livrädd för den och därmed har hopp i soffa avslutats på ett mycket abrupt och smärtfritt sätt. Win win.

En totalt onödig inredningsdetalj att inte kunna vara utan. Kärlek vid första ögonkastet.