Att rädda världen

Efter ett tag blir lättsmälta dag-tv-program som Dr Phil, Hem till gården och Böda Camping svårtuggat och kväljande. Då längtar man efter mer substans. Zappade mig fram bland Svt Plays tablå. Det skulle jag aldrig ha gjort!!! Nu ligger jag här och har panik och vill börja NU med att rädda hela planeten Jorden. Jag är ganska bra på att leva i min lilla bubbla. Att inte ta åt mig för mycket av världens problem och sålla bland nyheter och info vi hela tiden blir matade med. Ganska sunt för ens egna psykiska hälsa, men också ganska hemskt och egoistiskt. Att inte engagera sig i en enda grej som inte berör ens närmsta.

Men nu har jag hittat det jag inte kan blunda för. Hur vi människor i västvärlden lever och hur u-länderna strävar att bli som oss och vill få samma möjligheter. Vi går mot en säker död. Miljön. Det går åt helvete och det fort. Visst har vår planet har alltid stått inför klimatförändringar, istider och översvämningar. Men ALDRIG någonsin har vi varit så "duktiga" att hjälpa dessa på traven. Alla utsläpp, avgaser, mat och olika nya ämnen. Vi kan inte fortsätta blunda!

Jag har redan startat mitt nyårslöfte för 2013. (ja, nu har jag ju inte kunnat påverka så mycket från sängkanten ännu men jag kan knappt bärga mig!)

*Att minska ned på köttätandet (Stora A har panik). Att laga minst 3 vegetariska middagar i veckan (pannkakor är ju vegetariskt-yeah)

*Handla närodlat och säsongsbetonat, ekologiskt eller ej. Nära framför ECO.

*Att endast inhandla saker som är alldeles nödvändigt. Allra helst second hand.

*Bilåkandet är vi redan väldigt snåla på, men att cykla till jobbet kan jag göra betydligt oftare.

*Gå i kloster

Näe, det där sista var allt ett skämt. Kloka meterologen Pär Holmgren (han med hockeyhårdrocksfrillan ni vet) menade att man skulle ta små steg i taget mot ett klimatsmartare leverne. Annars finns risken att man inte mäktar med inte orkar göra ett endaste dyft istället. Så att gå i kloster redan känns lite väl drastigt.

Skämt och sido så lever vi i en utflippad värld just nu. Vi vill bara ha mer och mer. Mer pengar, mer saker och mer mat. Jag tänker köpa mig tid. Tid för att göra det jag vill göra, att vara med min familj och mina vänner. Jag behöver inte saker för att vara lycklig. Jag behöver tid. Jag vill inte vara köpt. Jag vill vara någorlunda fri. En naiv tanke måhända. Men ett fint mål ändå tycker jag.