Idag hade jag min lediga eftermiddag och hade tänkt att ha en fridfull och pysslig stund hemma. Bara vara hemma själva, inga kompisar eller aktiviteter för någon. Mmm. Det hela spårade givetvis ur ganska snabbt.
När vi alla tre stod och skrek på varandra i hallen så slutade det med ett rymningsdrama (vet inte vart de kan ha fått sin dramatiska ådra ifrån, hmmpff?) efter mitt hot om att STÄLLA IN JULEN!!! DET BLIR INGET!!! Näe, jag är inte stolt.
Med skärrade blickar och chockade munnar blev systrarnabråk sams i ett nafs, drog på sig ytterkläderna och deklarerade att de minsann skulle RYMMA.
-GÖR DET DÅ! skrek jag åt mina förnärmade skruttungar, som hand i hand smällde igen dörren.
Åh nej - de kommer att förfryyyyysa, vart ska de gå, tänk om de blir kidnappade!!! 158 olika olycksscenarion som slutade i ond bråd död rusade innanför mitt inre, allt på två sekunder. Kastade mig fram till ögonkiket i dörren - ingenstans! Sprang till Lillans fönster - ingenstans! Ögonkiket igen. Hör ett mummel. Kikar neråt. Där står de och pratar allvarligt precis utanför dörren. Mina älskade gullungar! Jag öppnade dörren och frågade om de var redo att komma in och passade på att göra en Silviahälsning till diverse nyfikna grannar. Drama avslutat. Kramar och återinförande av jul. Sen spelade vi ett Hello Kitty spel. Bråk? Finns Tomten? Vem är du vem är jag?
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar