Äntligen en möjlig kandidat

Snart vankas det bröllop. Klädkris deluxe. Efter att ha krånglat med diverse olika klänningar så har jag nog bestämt mig för denna skapelse från Esprit. Tyget är skönt och faller fint. Det är bara det att jag INTE är skapt som enligt de klassiskt kvinnliga  måtten. Eller för all del för att vara politiskt korrekt - det är ju självklart KLÄNNINGEN som inte är skapt för moi. För stor och för liten på fel ställen liksom. Men att dra in magen i 8 timmar, undvika att sitta eller alternativt göra en Pamela och operera bort ett par revben ska väl kunna göra klänning+bröllop=sant? Har ett par högklackat i cerise å lite accessoarer i samma färg ska nog göra susen.  Jaja, vad jag tjatar. Men det är faktiskt inte var dag man får klä upp sig lite extra. Barnen är mina bästa ego-boostare. Så fort man får på sig lite kjoltyg och blingbling så får man: åååhhhh va fiiiiiiiiiin du ääääääääääär. Icke att förglömma så är det också samma barn som roar sig med att baka med min mage och som skrattar underbart hjärtligt när rumpan rör sig när jag naken går ur duschen. Jaja.