Stressless

-Busunge! -Stressmamma! -Vad sa du? -Stressmamma!

Jag frågade min dotter om hon visste vad stress betydde, när vi småretade varandra. Det visste hon. Oh yes. Hon visade med både ord och kroppsspråk, visade hur jag halvsprang till bilen tittade bakåt och flämtade -Skyyynda er nuuuuu! Hon visade hur sur jag blev som stressad, hur jag svär och suckar.

Jag var ju tvungen att skratta när hon spelade upp sin mamma in action så att säga. Men alltmer blev skrattet till ett illamående och en insikt. Att tagga ner lite. Att gå lite långsammare. Att titta och lyssna noga, inte bara med ett halvt öra och med ett tankspritt hummande. Brudarna (ja och Stora A förstås) ÄR ju de jag hänger allra helst med i hela världen och till dem jag skyndar mig hem till som tok varje dag efter jobbet. För att vara med dem som betyder mest av allt i hela världen. Det ska jag inte stressa bort. Inte för allt i världen.