My house

Det här med husletande. Är ingen lätt sak. Sannerligen inte. Särskilt som ens 7-åring börjar STORGRÅTA när en eventuell flytt kommer på tal. Hon säger gärna ett rungande stort JA till en flytt till ett hus. Tydligen ett STORT hus, med plats för häst, kanin, hund och katt. Samt en miljard Petshops. Nu är det ju inte barnen som bestämmer. Typ. Men mitt hjärta slits itu av tanken att Söta S kanske skulle få byta skola och ta avsked av sina älskade och många skolkamrater. Så. Husletandet har blivit lite begränsat. Vi kommer att få bo i en fyrkantig 70-talslåda med fuktig källare och vävtapet. Men på något sätt tror jag att det är vår stil ändå. Fuktigt och brunt. Why not?