Mera Mora

Jag har inte vistats nämnvärt mycket i Dalarna förut. Vi har just varit på en kort, vi-måste-göra-något-för-barnen-tripp (nu när vi slösat bort så mycket pengar på att bevisa vår kärlek med vigsel å allt...) Det blev Tomteland och Björnparken i Orsa. Jag säger bara HERREGUD vad ALLA är trevliga i Dalarna. Är det dialekten, hästarna eller falufärgen? Jag såg ungefär 273682st olika situationer där de serviceinriktade dalmasarna lika gärna kunde ha dumförklarat, suckat, snäst eller låtit bli att svara på alla dessa turisters krav och frågor. Men inte ett enda irriterat litet ryck i deras rosenkindade ansikten såg jag. Det är nästan så att man blir rent av förbannad av deras klämkäcka svar och vänliga leenden, som verkligen är på riktigt. Nej förbannad är inte rätt ord. Som den lilla patetiska människa jag är så blir jag rörd. Jo, på riktigt. Var till och med tvungen att torka bort en tår när tomtekassörskan frågade om polkagrisklubban som jag klumpigt tappade på marken gick sönder och undrade om jag ville ha en ny. Snyft. Så fint. Love Mora.

Till Herr Stora A

Jag har lovat att dela kärlek och sorg med dig. Jag ska vårda ditt skratt och din gnista. Torka salta tårar när känslor brista. Jag ska klia dig på ryggen när du ber och smeka din kind när du ler. Vi är varandras motsatser du och jag, det har vi förstått under alla dessa år som gått. Att motsatser kunde vara tvillingsjälar visste jag inte, förrän du klev in i mitt liv och vårdade mitt hjärta ömt och tog fram det fina jag gömt. Att vi fått dela det finaste i livet är inget jag tar för givet, två små söta fina - dina och mina! Jag är så stolt att kalla dig min man. Vår lycka är väldigt sann. Livet är likt dalar och berg, men tillsammans kan vi måla i samma färg, försöka hjälpa varandra genom taggar och snår, att gå i samma spår. Om 40 år vill jag sitta bredvid dig och följa livets rand i din hand. Följa varenda rynka, grånande strå och smaka samma kyssar. Älskar.

KÄRLEKKÄRLEKKÄRLEK

Vi hade iallafall tur med vädret

På väg till en ny spännande badplats...
- Jaha, E18 har ju byggts om, GPS-jäveln fattar ju inte det... Varvarvar ska vi ta vägen nu rå? Malliga mamman börjar hyperventilera.
- Amehe, hallå!!! Dä ä jö bara å följa väghelvetet så kommer vi jö fram fattar du la?
Stora A får frispel. Och så vidare...vidare och vidare...
Äntligen framme. Packar ur all badshit ur bilen. Tar 10 minuter - minst.
Efter 30 meter ser jag Stora A:s läppar i slow motion säga; - Vaarrr äärrr kyylllvääääääääääskan???? Bröl.
Malliga mamman tar sitt pick och pack med tillhörande familj och sätter sig i bilen igen. Ett förrädiskt lugn infinner sig.
- Mää vi kan ju köpa mat, finns ju en kiosk iallafall, säger Stora A hoppfullt.
- Pengarna ligger i kylväskan - JA! jävligt ofattbart ologiskt FRÄSER mamman.
Bilfärd de 3 milen tillbaka med extremt fula svordomar och osande hets samt 2 knäpptysta barn (positivt men lite ångestladdat). Stora A springer häcken av sig upp till lägenheten där vatten och andra livsnödvändigheter väntar.
Vi skippar nya badplatsen (som i övrigt såg alldeles alldeles underbar ut...)och kör till ett säkert men litet tråkigt kort. Packade sillar vid stranden till lunch och kallt i vattnet. Hemfärd med extrem punktering. Stopp med händig man och järnspik som punkterat däck. Barn som är bajsnödiga samt hungriga. Kaos? Ja. Happy Day.

Ticktackticktack

Konsten att längta efter lite lugn och ro och sedan dö av rastlöshet. Det kan jag. Ibland blir man ju bara helt tokig på sig själv. Idag på min välbehövliga hemmatristess-dag så har jag i rastlöshetens tecken råkat boka in resten av veckan i ett rasande tempo. Så nu sitter jag här med stressflammor på hals och stigande puls. Bra gjort.

Avkoppling

-Maaaaaaaaammmmmmmmmmmaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Jag måste kissakissakissa NU!
Av med blöt baddräkt, hoppa över snår och hala stenar till första bästa kiss-ställe, orm-check och framåtlutad mamma med blottad bikini-rumpa som försöker hålla i sin kissnödiga dotter som kissar över sten, ben och sandaler.
Sedan fikafikafika. -Näääeee, hooooooon tog min bulle. Gråt, förtvivlan, slagsmål. Lilla A badar tills läppar är blå. Sand överallt. Leta fisk med håvjäveln och så var det kissprocedur igen och blottning av bröst vid ombyte. Lilla A bajsar i baddräkten.
-Hjäääälp! Var är ungen? Varvarvar? Jaha lek med liten lillasyster under vatten. Dåså. Fika igen. Stora A har glömt kopparna hemma och mamman halsar desperat ur termos.
-Uuuuääähhhhh! Flugor, bin, fästingar och myror. Solen bränner och Stora A trampar på dyra solskyddet och sprutar ner den lilla klippan bredvid. Malliga mamman spanar in andra dallriga mamma-magar och finner sin allra dallrigast. Dallret dämpas av kropp som stelnar av tramp på vasst skräp. Lugn och ro till sist och mamman tar upp sin tidning, läser exakt ett ord och hör; -Mammamammamammamamma!
En LEKPARK!
*jippy*

Semesterbilder