It´s complicated

Nu var det tänkt att vi skulle mysa med Solsidan och ett The Mentalist-avsnitt. Men så har Stora A glömt att programmera en av de 38274687 knapparna på multifunctionmegaszappbling-kontrollen så nu kommer vi inte från musiklyssningsavdelningen till själva titt-funktionen.
Teknik är da shit.

Sanningen

Hon är så söt när hon sover. Så har Stora A alltid sjungit kärleksfullt till mig när jag är lite charmigt nyvaken sådär. Trodde jag. Inte bara kärleksfullt utan tydligen med en stor jäkla portion ironi och med munnen full av skratt. UPPENBARLIGEN. Jag har sett ett foto på mig själv, sovandes i soffan. Fridfullt och avslappnat. Fint skulle det kunna vara.
Men fy FAEN, jag kan bara inte tro att jag är kvinnan som jag med skräckblandat skratt och förfäran stirrar på. JAG. DET. Mitt skinn har flutit ut över soffan, ena ansiktshalvan ser...ja-DÖD ut. Mungiporna pekar så långt ner de kan och kinderna...åååååååå kinderna är slappa hamsterpåsar. Antingen så har min skenhelige man hittat den perfekta äktenskapsdödar-vinkeln eller så har jag helt enkelt blivit...SLAPP. Alltså inte bara vanligt slapp utan FLADDRIG. Om jag inte vore så fåfäng och feg så skulle jag lägga upp bilden. Men jag är inte redo. Jag måste smälta min nyfunna bild av mig själv.
Grattis Stora A, du har slutligen fått din kvinna att aldrig igen somna i soffan.
Eller somna överhuvudtaget.

Heliga helg med helveteshosta

Eftersom snön ihärdigt ligger kvar och att det trots allt är SPORTlov så blev det lite skidåkning med tillhörande korvgrillning idag som för att fira att en eländig sjukvecka är till ända. Mamman åt mer korv än vad hon åkte skidor. Som sig bör.

Igår sov jag från och till halvfebrig med tycksyndommigblick som vid vaket tillstånd stirrade i taket nästan hela dagen. Rastlös och rufsig med retlig hosta. Kvällsplanerna gick i stöpet och Stora A gick ut på egen hand och roade sig. Söta S och jag tittade på Melodifestivalen. Dock så uppfattade jag inte så mycket av tävlingen (whatever) eftersom flickebarnet utförligt och utan inandningsuppehåll hade en föreläsning om vad hennes Petshop-farm (japanska djur med stora ögon) gillar och inte gillar. Mina öron blödde lite, både av bakgrundsmusiken och pladdrandet. Jag frågade om hon var trött och ville gå och lägga sig, då himlade hon med sina stora blå och pladdrade förnärmat vidare.
Tills. Hon. Blev. Tyst. Off-knappen hade slutligen tryckts in mitt i en mening. Fascinerande. Av och på. Mamman tittade på Notting Hill och blev Londonsugen, för att sedan vända och vrida sin kropp som sovit för många timmar, lyssnandes efter miss med nyckel i lås samt whiskeyrullande fötter.

I veckan har vi passat på att lära kidsen lite skolskills i sjukstugan (som de ängsliga 70-talist föräldrarna vi är). Söta S kan skriva sitt namn och är mäkta stolt. Lilla A har lärt sig att rapa fram sitt namn. Riktigt stolt hon med.


Korv är gott


The skill

Det gör ont

Jag har nyss haft ett skrattanfall. Alltså, jag menar ett megasuperintekanandasochkviderefterluftsamtidigtsomsvettenflödar-skrattanfall. Jag måste ha spätt på min livslängd flera år. Älskar't.
Att skratta tills det gör ont.

Mammas tös

Stora A frågade Söta S vad de ville ha för lunch.
-Havregryngröt! ropar Söta S.
-Havregrynsgröt? frågar Stora A förvånat.
-Ja, för det är så nyttigt och bra, det är ju därför man gör CHOKLADBOLLAR av sådant!

Konsten att be om ursäkt

Det här förlåter inte allt. Men mycket.

Konsten att lura sig själv att våren är här