Konsten att hantera ironi

Förra fredagen utspelades denna skräckscen.

Jag slängde iväg en teknisk fråga via mejl till några utvalda på kontoret som jag tyckte kanske skulle kunna ha vetskap om just detta. Efter en stund fick jag ett svar
(som nådde även de andra i mejlkedjan inkl. chef)
som fick blodet ömsom frysa till is ömsom till eld. Ögon tårades i förnärman. Det stod underförstått att jag var dum i huvudet som mejlade denna fråga. Kokandet tog (tyvärr) överhanden och jag mejlade ett mycket sakligt och bitterfitte-surt svar
(som nådde även de andra i mejlkedjan inkl. chef).
Upp till kamp! Revolution! Mycket nöjd med mitt svar lutade jag tillbaka i min stol och borstade bort surdammet från axlarna, tills inkorgen plingade till. Det stod:
-Jag bara skoja´
(som nådde även de andra i mejlkedjan inkl. chef).
SKOJA? Gulp. NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ. Whatinthefuckingsake?!? Ett skoj. Ett skämt. Jag-ironins urmoder lät de kvinnliga over-sensitive hormonerna ta överhanden och flippade över ett skämt. Min kollega älgade ner till mitt rum, där jag fullkomligt blivit ett med det beiga skrivbordet och med håret tvinnat i en tvångströjeknut runt händerna. Med ett obekvämt ansiktsuttryck förklarade han det hela och jag fnittrade bort hela situationen med stora flammor på halsen likt Valborgsmässoelden.

Ironin över ironin är ironisk.

Känner ni igen den här?

Ännu bättre på engelska faktiskt.

...

Åh nej. Nu har jag fastnat. Samma visa (obs!ordvits) varje år. Framför Idol. Get a freaki´n life woman!

Kaffekalas

Vi har fått en ny kaffemaskin till jobbet. Jäklar i min låda vilken uppståndelse. Likt ett rymdskepp med lysande lampor stod den där. Vem skulle först våga att trycka på knapparna? Men sen drog det igång. Det stora kaffeprovarkalaset. Vilken fest! Kaffe. Förenar människor i stress.

Välkommen till den tyska bordellen

Jag tycker nog att hak av denna sort verkar ha skärpt till sig, blivit lite mer sofistikerade och elegantare på något vis. Jag tycker att turkost och brunt är en oslagbar kombo och nu är sängen ett skimrande hav att flyta iväg på. Tycker jag alltså. Stora A ser ju mest tyska brudar tydligen. Men det kanske är bra?

Hej!

När man får barn är allt upp och ner men ändå precis som vanligt. Eller som vanligt kanske är fel ord men det är som om den där lilla ungen för alltid funnits i ens liv och tar en given plats ens hem, hjärta och familj. Visst. Man kan bli fullkomligt galen av trötthet och hormoner men ett endaste litet leende eller grimas från den lilla varelsen räddar en från galenskapens rand och hissar upp en till ens bästa jag istället. Ni tycker att jag verkar sentimental? Jo. Det är jag nog lite. Idag har jag sagt hej till en liten perfekt skapelse och jag blev nog lite kär. Hej.

Karaktärsmorsa

Igår såg barnen sin morsa ösa ner Marabous choklad, dubbla stycksaker för 2 kr styck. Tandläkaren och Lilla A fick vatten på sin kvarn med andra ord och allt är Ica Fucking Maxis fel med deras lock och pock. -Gooooooooodis, utropade mina sockerpullor. -NäääÄÄÄäää det är LÖRDAGSGODIS, som ska ätas på LÖRDAG, deklarerade ansvarsfulla mamman. De besvikna barnaögonen smalnade och mungiporna föll i nedåtgående riktning. Men de accepterade det hela och chokladen åkte in i vårt "gotte-skåp".

Imorgon ska jag till Ica igen. För i skåpet finns bara papper kvar.

Mammor lever inte alltid som de lär.