Adventslängtan

Nu luktar det göttigt hos oss. Om ni inte redan har provat Leilas "trendiga" saffransskorpor - gör't! De här godheterna kommer väl att räcka åtminstone till 2:a advent...#skåpätartrollet

Annorlunda matprogram

Har ni tittat på Historieätarna på Svt, med Erik Haag och Lotta Lundgren? Vilket radarpar dem är! Man får följa med dem under en vecka i respektive tidsepok med fokus framförallt på maten. Förra veckan så handlade om 70-talet och även om jag är född i det decenniets sista år så var det mycket saker man kände igen sedan barndomen (mina föräldrar verkade klamra sig fast i sjuttiotalet ända till 1987 - minst). Att jag älskar musiken, kläderna och inredningen från 70-talet gjorde tv-upplevelsen inte sämre.  Men att jag gillar programmet beror främst på programledarna. Jag är småkär i Lotta och vansinnigt förälskad i Erik Haag! Eller tvärtom? Jaja, på torsdagar är de mina.

Hemligt meddelande

Nu ikväll när jag skulle plocka fram kläder till Söta S för morgondagen, så hittade jag ett papper på hyllan bland tröjorna. Himla ritpapper ÖVERALLT hann jag tänka innan mitt hjärta värmdes upp och munnen smektes av ett leende. Gulle!

Lappen är nu tillbaka på gömstället...

Joråsåatte...

En del är bättre än andra i vår familj på multi(toa)taskning

Läslus

En ny fantastisk värld har öppnat sig för Söta S. Hon har knäckt koden. Läs-koden. Har egentligen inte tänkt så mycket på det innan, hur STORT det är att lära sig att läsa. Vi har väl övat lite här hemma och för ett par månader sedan kändes det som om det var ganska lång väg kvar till att förstå ljudningen i ett ord. Men plötsligt händer det! Så underbart att få vara barn och lära sig så mycket nya livsavgörande saker. Att plötsligt förstå hur saker och ting hänger ihop. Det upptäcker man ju även som vuxen ibland, men den goa känslan infinner sig ju inte alltför ofta längre.

Det går som en dans

Att rädda världen

Efter ett tag blir lättsmälta dag-tv-program som Dr Phil, Hem till gården och Böda Camping svårtuggat och kväljande. Då längtar man efter mer substans. Zappade mig fram bland Svt Plays tablå. Det skulle jag aldrig ha gjort!!! Nu ligger jag här och har panik och vill börja NU med att rädda hela planeten Jorden. Jag är ganska bra på att leva i min lilla bubbla. Att inte ta åt mig för mycket av världens problem och sålla bland nyheter och info vi hela tiden blir matade med. Ganska sunt för ens egna psykiska hälsa, men också ganska hemskt och egoistiskt. Att inte engagera sig i en enda grej som inte berör ens närmsta.

Men nu har jag hittat det jag inte kan blunda för. Hur vi människor i västvärlden lever och hur u-länderna strävar att bli som oss och vill få samma möjligheter. Vi går mot en säker död. Miljön. Det går åt helvete och det fort. Visst har vår planet har alltid stått inför klimatförändringar, istider och översvämningar. Men ALDRIG någonsin har vi varit så "duktiga" att hjälpa dessa på traven. Alla utsläpp, avgaser, mat och olika nya ämnen. Vi kan inte fortsätta blunda!

Jag har redan startat mitt nyårslöfte för 2013. (ja, nu har jag ju inte kunnat påverka så mycket från sängkanten ännu men jag kan knappt bärga mig!)

*Att minska ned på köttätandet (Stora A har panik). Att laga minst 3 vegetariska middagar i veckan (pannkakor är ju vegetariskt-yeah)

*Handla närodlat och säsongsbetonat, ekologiskt eller ej. Nära framför ECO.

*Att endast inhandla saker som är alldeles nödvändigt. Allra helst second hand.

*Bilåkandet är vi redan väldigt snåla på, men att cykla till jobbet kan jag göra betydligt oftare.

*Gå i kloster

Näe, det där sista var allt ett skämt. Kloka meterologen Pär Holmgren (han med hockeyhårdrocksfrillan ni vet) menade att man skulle ta små steg i taget mot ett klimatsmartare leverne. Annars finns risken att man inte mäktar med inte orkar göra ett endaste dyft istället. Så att gå i kloster redan känns lite väl drastigt.

Skämt och sido så lever vi i en utflippad värld just nu. Vi vill bara ha mer och mer. Mer pengar, mer saker och mer mat. Jag tänker köpa mig tid. Tid för att göra det jag vill göra, att vara med min familj och mina vänner. Jag behöver inte saker för att vara lycklig. Jag behöver tid. Jag vill inte vara köpt. Jag vill vara någorlunda fri. En naiv tanke måhända. Men ett fint mål ändå tycker jag.

Synd på en sådan rar helg

Håhåjaja. Malliga mamman är sjuk. Huvudet bultar, kroppen är loj (dock inte på något skönt sätt), näsan rinner och bröstet känns tungt. Lite frossa och lite svettningar om vartannat som extra krydda. Nu är det helg och det känns extra extra visset att vara låst vid hemmets sönderliggande säng (inte av de orsaker man skulle vilja utan sönderliggande av onda leder, snor och svett) Sol är det ute också för att spä på min ångest. Två sällsynta novemberdagar med sol, då ska jag ligga sjuk och middagsgäster skulle vi haft ikväll också. Min familj har flytt fältet, helt förståeligt, hur ska någon stå ut med mig när jag inte gör det själv? Skjut mig.

PS. Jag vet att det inte på riktigt är synd om mig. Bara lite.