Att tjuvlyssna...

...är det bästa jag vet. Och att glo på folk. På stranden, bussen och på caféer får man de bästa garven och aha-upplevelserna av att tjuvlyssna. Idag på caféet inne i stan var ett sådant hallelujamoment av tjuvlyssning. Två brudar av modell bimbo sitter på uteserveringen bredvid oss, me, my gamle man och två crazy kids. De rådissar feta människor. Det går förbi en kolossalt stor kille och the bimbos spyr galla över kaffet och deras spetiga små lår.
- "Fy faaan asså, man spyyyr (örebrodialekt). Om man ska va sådär jävla stor, måste man gå ut överhuvudtaget på stan. Så jävla respektlöst liksom."
Malliga mamman sätter kaffet i halsen. Stora A är givetvis i sin lilla värld och hör och ser ALDRIG något spännande som jag. Sparkar honom diskret på smalbenet och himlar med ögonen. Gensvar? Nej. Bimbosarna mal vidare.
- "Asså min kompis hon kunde inte amma. Det naturligaste i världen liksom, så klarar man inte ens av det. Vilken jävla miss. Min andra kompis ammade sina tvillingar och jag låg bredvid och det var bara så jävla harmoniskt och rätt liksom. Om jag får barn så ska jag ha en tre-hjulig vagn med mugghållare-absolut. Sååå jävla smart. Man kan springa och dricka kaffe samtidigt liksom."
Nu kväver Malliga mamman sitt skratt i Söta S hår och låtsas prata om allt och inget. Stora A fattar ingenting som vanligt.
Jag hade sån stor lust att vända mig om och kräkas min harang som lyder;
-A men ni bimbobruttor, kurvigt är gött och er peronlighet väger inte lika mycket fett som killens, men han har nog iallafall något under fettet. När ni sitter där gråtandes på sängkanten med såriga och blödande bröstvårtor-ring mig och berätta hur underbart och harmoniskt det är att amma. Berätta för mig hur hääärligt och myyyysigt det är med en bebis som suger hårdare än Belgian Blue guldfisk och som skriker högre än Ronjas vårskrik. Ring mig. Trehjuliga vagnar är kassa och självklart vill man sitta ner å tjacka kaffet när man får. Springa? Hahahaha.

Nejdå. Jag höll inne med mina ord. Och magen. Tog mina och Stora A;s halvfeta ben och armar, tog ett stadigt tag om mina icke harmoniska barns nackar och satte dem bestämt i vagnen medan jag blängde några väl valda blickar av...vänta ni bara...