Frälst igen

Kvällens yogapass var fantastiskt. Sug på den här:
Det förflutna existerar inte. Framtiden är inte här än. Det enda som finns är nu.

Dessutom har jag testat gränser med kroppen som jag inte trodde var möjligt. Visst, ibland känns det som hjärnan ska sprängas och att kroppen ska slå knut på sig själv, men mest är det skönt att tänja och böja och andas.
Tanken är väl att man ska bli mer harmonisk. Efter passet gick jag till mitt skåp och fann det UPPBRUTET! Mina uttänjda ben började skaka och hjärtat slå, var på väg ut och då får jag syn på mitt utmärkande rosa lås...på andra sidan gången, alldeles intakt och LÅST.
Harmonisk. Not so much. Men jäkligt vig.