Skinnbrallorna och bandanan på. Var och varannan kväll har jag dejt med denna man. Denna formidabla blandning av Kurt Cobain och Brad Pitt. Japp. Jag är kär. Exakt samma känsla som när jag blev hals över huvud förälskad i Tom Cruise i mellanstadiet. Min spegeltavla av honom hänger fortfarande kvar i källaren hos pappa (av någon outgrundlig anledning har han hängt upp den där). Men nu är Tompa sedan länge dumpad och numera brädad av denne man, en brottsling skänkt från ovan. Sons of Anarchy gillar både jag och Stora A att glutta på, men börjar jag ana en viss svartsjuka från soffkanten intill mig? Kan det bero på mina ååååååååå, aaaaaaaaa och iiiiiiiiiiiiiiiii? Leendet, charmen och farligheten. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar