Aj

Idag har jag och Lilla A skrikit som två småbarn på varandra. Ja, den ena av oss är ju förstås ett litet barn, den andra är bara en vanlig trött och frustrerad mamma. Lilla A har kommit in i en "härlig" period då hon mumlar när hon blir sur. Sedan blir hon JÄTTEARG när man inte förstår vad hon mumlat om. Då menar jag JÄTTEARG, hon skriker så klockorna stoppar, vatten fryser till is, blodet stannar och öronen blöder. Hon tar också gärna till det gamla tricket att ääääääääääälska den förälder som inte är inblandad i bråket och totaldissa den duuuuuuuuuuuumma föräldern som bråkar.
-JAAJJJ ÄÄÄÄLKAAAAAR PAAAAPPA DIN DUMMA MAAAMMA. Aj.
En minut senare är hon glad igen och vill busa. Favoritleken.
-Du hääkkssaa mamma!?!
Jomenvisst.

Känner livet i mig

Samtidigt som jag springer på så gör jag ett Ronjaskrik och känner LIVET i mig som Madicken gör och meddelar att Stora A Har. Fått. Ett. Jobb. Jag är så stolt och lättad och glad för min kämpande mans skull! Jag brukar ju vara ytterst försiktig med att ta ut glädje och seger i förskott men jag kan inte hindra lyckoruset att komma fram. Strunt samma om det går åt skogen med alltihopa, det är ju nu vi känner lycka så varför inte njuta av den då? Skål!

3 km kvar

Vad är det som händer!?! Min kropp är inte som den brukar, lite slö och lite slapp. Slapp är den kanske förvisso fortfarande men verkligen inte slö! 7 jäkla kilometer på det däringa trökbandet! Jag struntar i jantelagen och vill skryta och SKRIKA ut till hela världen att jag har SPRING i benen!

Musiklyssningen

Sedan vi fick våra kids, så har vår musiklyssning legat lite på is. Det har mestadels blivit hits som Prästens lilla kråka, Madicken-visan och inte att förglömma alla kids favvolåt - Manboy. Det finns egentligen inget mer upplyftande och lyckopiller-akigt som att sätta på sin favoritmusik på högsta volym. Lycka som glömts bort en smula, när man har haft sussande knyten att ta hänsyn till och annat att tänka på. Det har kommit i skymundan helt enkelt.
Idag fick jag ett anfall och satte på musiken på max och kände den där välbekanta musikvideo-stämningen infalla sig. Sedan att jag hade 2 vilda tjejer att dansa runt med sänkte inte stämningen direkt. Headbangningen har nått nya höjder från och med idag.
Med musik blir allt mycket bättre.

Finn ett fel

Sovmorgon, lång frukost, bad, bubbelpool, bastu, bibliotek, restaurang (nåja gyllene måsen-men ändå), musiklyssning, MAMA-läsning, tupplur, tvättning, hemmgjord pizza, melodifestival, the Mentalist-marathon.

Felet? Tvättningen förstås. Men annars - GREAT!

SovaYoga

Jag är fascinerad över hur flexibel människokroppen är. I morse låg min 45(?) cm breda kropp på en en exakt 8 cm bred remsa av min säng. Ena armen under kroppen och den andra över huvudet. Därtill 2 barnafötter mellan mina lår, en liten hand i mitt hår och ett litet stycke tyg över min halva skinka. Jag till och med snoozade i denna osannolika ställning.
Man behöver ju sin skönhetssömn liksom.

4 km kvar

Jag har som mål att kunna jogga en mil detta år. En mil i sträck alltså. Det har aldrig hänt och det känns väldigt långt borta, men jag VILL. Att springa på löpband är ju typ det tråkigaste man kan göra näst efter att stryka kläder och att pussla. Det där entoniga ljudet av sina egna klumpfötter och det snabba bandet gör en ju helt sovfärdig. Men så i söndags hände det något. Otroligt opeppad och trött sparkade jag mig själv fram till bandet. Efter en stund så börjar en kille springa på bandet bredvid. Från botten av mina mjölksyrefyllda ben kom en tävlingsinstinkt och kraft. Jag höll in magen och sprang och sprang. 6 km i ett sträck - har aldrig hänt förut. Sjukt nöjd. Jag är på väg.