Fotografen

Jag älskar foton. Att ta dem och att se på dem. Dock inte att vara med. Jag blir spänd som en fiol och obekvämare än Kungen själv på familjefotograferingar.
Jag tog passfoto häromdagen. Pinsam och fåfäng som jag är så övade jag några avslappnade miner framför Stora A på polisstationen. Denna gång ville jag ha ett passfoto att slänga fram utan att skämmas. Övningarna hjälpte dock inte. Alls. Jag lär INTE komma genom tullarna till något annat land än möjligtvis Kuba och Guantanamo Bay eller så kanske jag kan få göra ett inhopp i serien Kvinnofängelset. Mörkrädsla har fått ett ansikte. Just i mitt pass.

I alla fall. Jag tänker spara till en riktig systemkamera. Till mig själv. Det är alltid Stora A som köper tekniska prylar och "dyra" fritidsgrejer till sig själv. Har liksom inte haft behovet. Men nu vill jag utveckla mitt intresse för fotografering. Ser jag mycket fram emot.

Detta kort är taget med min mobilkamera. Ganska fint ändå tycker jag. Men oftast är det ju personerna på bilden som gör't!

15 myggbett, 2 kg, 32 skrattanfall och 1 dopp senare...

 Kvällstrött bus

 Morgonmys

 En blåsig men solig midsommarmorgon

 Kingen vid Klingen

 Rida rida ranka

 Två systrar på allsång

 Fest

 Mat, spring, snaps, skratt, sudd och skock ungar

 Trötta sötnosar

 Att tända en brasa

 Dagenefterfiske

Midsommarstången i all sin sneda glans


Det är inte alltid det blir som man tänkt sig just vid högtider etc. Förra årets midsommar var ett praktexempel på detta. Misär. I är var allt annorlunda. Idyll. En helg att parkera i hjärtat bland de bästa av minnen. Nu orkar jag jobba en vecka till...

Skåpmat

Man vet att det finns kvar en liten bit av den mörka chokladen i skåpet, eller den sista  rabarberpajbiten eller varför inte en yttepytteliten brieostkant kvar i kylen. Förnöjt går man bestämt mot sitt mål och öppnar förväntansfullt skåpet och...BORTA! Någon annan har tagit munsbiten som var tänkt att kittla min girigt sötsugna gom. Hatar när det händer. Man känner sig liksom...kränkt på någe vis. Idag tog jag sista Cola Zero-slatten som oskrivet var tillägnat Stora A. Jag som aldrig brukar vara het på läskeblask fick helt plötsligt en ingivelse. Slurp. Nu. Ganska taskig stämning.

En annan sak som vi diskuterade här hemma idag  (intellektuella diskussioner göre sig icke besvär) är att det är så himla lustigt att så fort det är ananas inblandat i maträtter så heter det något med Hawaii.

*Hawaiipizza
*Hawaiikassler
*Hawaiikotlett

Det är ju inte så att det heter Nya Zeelandsbiff när det är kiwi inblandat. Fast det kanske inte är så vanligt. Kiwi i mat alltså. Eller att ha sådana här tankar överhuvudtaget. Vad vet jag.

Hula hula.

Ljuva sommarvemod

Att bo i Sverige under sommaren är så in i nordens vackert att det värker i hela kroppen.  Den framkallar så många känslor, minnen och sinnesstämningar, vår älskade sommar. Dofterna, de ljusa kvällarna och det mer kravlösa livet vi lever under detta halvår är så gott för våra stackars autopilotade vintermörkersjälar. Sommaren är också så full av vemod. Allt det vackra ger också en sorts sorg, iallafall hos mig. Fina barndomsminnen, svunna tider som aldrig kommer igen, vetskapen om att det vackra är överblommat om ett par månader och spruckna förväntningar. Ändock. Sommaren smakar jordgubb och har en doft av hägg och syrén även regniga dagar och visst känner man sig lite mer levande, självklar och ung på sommaren? Jag älskar den. 

Livet är bannemej en fest och jag önskar mig själv och alla er andra en riktigt underbart skön      SOMMAR!

Vi festar vidare på sommaren

Sommarläsningen har landat

Stora A satte morgonkaffet i halsen när han såg den nedersta bokens titel. Men jag gillar Ann Söderlund, iallafall i skriftlig form. Den är nog kul! Men först vill jag veta hur det går för Katniss och de andra - spännande! Vad är väl en sommar utan en bunt pocketböcker?

Melodimiss

Hur kunde jag missa den här låten i hela Melodifestivaltjockarongen? Fin!

En oktoberdag i juni

Vissa dagar är det som om man inte vaknar upp ur sin fluffiga drömsömn. Vädret är inte till ens fördel. Man går liksom i en dvala med en seg och långsam kropp, lite lätt huvudvärk och tunga ögonlock. Jag dricker kaffe ur min favvomugg och tittar ut genom fönstret och ser ungarna hoppa studsa utanför. I ösregn. Jag fascineras av deras energi och ständiga hoppsa-steg. De har en spionklubb här på gården. Lilla A är så söt, hon hakar mer än gärna på och leker "pion" fast hon egentligen inte har en aning om vad de håller på med.
Vi lekte Röda Vita Rosen när vi var barn. Spänningen. Lyckan. Fantasin. Hela landsvägens barn var med och vi lekte från morgon till sen kväll. Myggbitna som få. Lyckliga som bara barn kan vara.
Jag älskade att titta på gamla svartvita matinéfilmer när jag var liten. Särskilt dem med Sickan Carlsson. Jag tyckte att hon var så glad och snäll. En riktig pärla!

Jahaja. Vilket svammel det här blev då. Nu. Litervis med påtår.