Trött men solig

Bababadadadagrglugglguggrrhrlrrhrkgjlkbababa. Lilla A vaknar. Exakt kl 05.20.
Jag tittar ner i spjälsängen. Där i ligger en liten solstråle. Sprattlar, strålar och skrattar. Oemotståndlig. Men mamma är trött så trött och orkar knappt le tillbaka.
Lyfter upp energiknippet och sätter henne i barnstolen.
Nu börjar stressmomentet all times. GRÖT- ge mig gröt- NU! Solstrålen har förvandlats till en bestämd liten diktator. Fort fort fort ska det gå. Hjärnan vaknar till av obarmhärtigt barnaskrik. Som knivar i de små grå. - Fan, LUUUUGGGGNNNN! halvskriker jag med håret på ända och ögon fulla av grus och med hjärta som rusar och fötter som fryser.
Lilla A börjar skratta. Jag med. Gröten är färdig och dagen kan börja.
Vem bryr sig om sovmorgon när man har en unge som ler till sig hela världen?

Solen flödar in genom de smutsiga fönstren och en oplanerad dag ligger framför oss.
Ska köpa rosévin och skåla in årets balkonghäng med Stora A ikväll. Lyssna på musik. Vi sätter nästan aldrig på cd-spelaren längre förutom när det ska lyssnas på Pippiskivan eller Barnens bästa. Varför? Jag och stora A lyssnade alltid på musik. Vi bråkade om vems tur det var att lägga i en skiva, då våra musiksmaker, hm, skiljer sig något.

Igår tittade jag på Henrik Schyfferts the 90´s på tv. Det var guld. Nittiotalet rules.
Under nittiotalet hann jag gå både högstadiet och gymnasiet. Himmel och helvete och allt där emellan. Henrik Schyffert är för övrigt en av Sveriges snyggaste män. Japp.
Trevlig helg och allt det där.

HönaPöna

Det är som att cykla säger man. Jag var lite nervös och ångestfylld i morse när jag skulle rulla iväg-på cykeln, efter 3 år av total cykelkoma. "Förr", innan bil, barn och bekvämlighetstänk cyklade jag jämt-nåja iallafall till jobbet, stan och såklart till Ica. Trött, kissnödig, höggravid, arg, svettig och full, cykeln var min vän när vi flyttade till cykelstaden nr uno. Många tunga påsar har hängt på mitt styre. Ringklockan har gått varm och jag har skrikit åt Stora A att vänta på mig. Vinter eller sommar spelade ingen roll. Snöstorm och stekande hetta. När cykeln blev stulen letade jag rätt på den och släpade hem den igen, mitt framför tjyvungarnas ögon.
Min cykel och jag.
Idag fick gamla Bettan känna min varma kropp igen. Jag vinglade iväg med pirrig känsla i magen. Jag susade fram! Wonderbar.

Alla som känner mig väl vet att jag är, hm, låt oss säga lite försiktig rent fartmässigt...Ja, jag är ingen fysisk highrisk person direkt. Hatar bergochdalbanor, motorcyklar, bergklättring och annat rent fysiskt farligt. Jag är en extremsportares mardröm.
Jag bromsar alltid i nerförsbackar med cykeln och krypgår fram när det är halt ute. När jag var 15 år och körde moppe så vågade jag inte brumma över the big bro till Vänerns pärla, utan fick leda över åbäket, på brojäkeln tvärs över sjön. Alltid kom jag sist i våran karavan av moppebrudar på äventyr. Jag får alltid vakta väskor på Liseberg. Jag har aldrig vågat hyra vespa i Grekland. Fallskärm och bungyjump-no way.
En gång körde jag fyrhjuling på andra sidan jorden. Det gick inte bra. Jag höll på att köra utför ett stup, då jag tog fel på gas och broms i ren fartpanik. I slalombacken blev jag omkörd av 4-åringar, medan jag själv hasade mig ner av rädsla-på rumpan.
Grejen är att jag lider av HönaPöna syndromet. Jag ser 1050 scenarior, med döden som utång såklart, när jag tvingas till okontrollerad fart eller höjd med min kropp som insats.
Well, that´s me.

Idag höll jag på att bajsa på mig när jag tittade bakåt från min cykel.
Jag hann tänka; Hjälp;
1. Det sitter någon på min pakethållare.
2. Det kommer någon och kör på mig.
3. Grannkatten sitter på min pakethållare.

Det var barnsadeln som satt fast på pakethållaren.

Ok. Terapi kanske vore nyttigt. Tjipp

Skav och skratt

Långa helger är alldeles för korta. Sommarstugetrippen gav mig en försmak av semestern.
Som jag vill ha nu. 4 veckor kvar. Längtansveckor är alldeles för långa.
En helgsummering;

Antal rumpskav- 1 st
Antal prinsesskalas- 1st
Antal fikor- 62 st
Antal korvgrillningar- 3 st
Antal fisketurer- nada
Antal hångel- 0,000 st
Antal skrattanfall- 5 st
Antal hysterianfall- 1 st

Liten stor tjej

Du har givit ditt hjärta till mig. Du smeker min kind med din mjuka lilla hand. Tvinnar mitt hår mellan dina fingrar och andas i mitt öra. Vilar tungt i min famn. Ditt liv i mina händer.
Din framtid i vår famn. Ingen annan har fått mig att känna så mycket och vilja så väl.
Ömhet täcker min oro och stolthet döljer min osäkerhet. Din lycka är min.
Jag vill ge dig allt jag har och allt jag får. Du är så fin min skatt, min spegel, mitt barn.
Min dotter. 3 år idag. Jag älskar dig.

Mamma (mallig)

Somrigt

Söta S och farfar vid sommarstugan.
Året var 2007 och lilla storskrutt var 1 år.

Snurra

Min hjärna surrar. Vissa dagar är ju bara helt jäkla snurriga, jag som alltid är lite snurrig blir ju virrigare än vanligt när det är snurrigt runtomkring. Snurrrrrrrrrra. Kanske det nya ordet för det kvinnliga könsorganet? Snurra. Trevligt.
En söt bästevän sa till mig att det är viktigt att man kallar muttan för något bra inför barnen, så att kvinnan inte blir könlös liksom. Snopp är ju lätt som en plätt att säga till små barn, men mutta är fult och fitta är fulare. Slida är kliniskt och framstjärt-hallå? Knepigt.
Så jag indroducerade ordet snippa till min soon to be 3-taggartös. Det var hennes favvo-ord ett tag-snippa snippa snippa.
Nä tycker nog att snurra är lite bättre-vi får se.

Läste i tidningen att Systembolaget har öppnat på Marieberg och Coop. Det skulle firas med en stor familjefest med godisregn och hela kittet. Jag garvade på mig när jag läste annonsen. Systembolaget=Familjefest=get a grip!

Imorgon åker vi till The Sommarstuga. Vi ska cykla motionslopp (nä inte jag naturligtvis, jag ska fika) Vi ska hälsa på en nyföding. Vi ska ha barnkalas. Vi ska grilla korv. Vi ska fiska. Vi ska gå i skogen.
Vi ska hångla. Låter braaauuu va?!?
Vi ska definitivt ha datorförbud. So long för några dagar. Cykla lugnt.

Påtvingad plåtning på picknick

Pappa säger; Tiiiitttta på mamma nu då....titta! Tittatittttatitttaojojojojvaroligttitta!
Barnen tänker; Så jäkla jobbig asså, kan vi inte bara få fika ifred...

Och nej. Det är inte min syltkaka i S näve...Ballerina. Länge leve köpekakor. Och ja, jag har kommit på hur jag lägger in bilder.
Det är roligt.