Brödtext

What´s up with the brödsmulor överallt? Jag tror det bor små råttor här.
Jag hatar att dammsuga men jag hatar även brödsmulor under mina fötter. Så jag använder Lilla A istället. Sätter ner mitt lilla dammsugarbarn som glatt kryper omkring med tungan mot golvet. Jag är ju mer än smart. Sunkigt smart.

Plastspikar oxå

Jäpp. Jag har gått på det. Helvetes plastspikar vad ont det gör! Yantratjosanmattan. Nu ska jag få harmoni och ett inre lugn samt energi. Underbart. Men grejen är att alltid när jag ska försöka slappna av och inte tänka på något förutom vågornas brus, då surrar min hjärna av luddiga, konstiga och tickande tankar. Efter 10 minuters självplågeri hann jag tänka på alla konstiga djurinfluensor som finns, hur mycket gift det finns i plastpiggarna som satt djupt inborrade i mitt skinn, hur vi ska fördriva vår sista lata semestervecka i regn och rusk, att jag borde klippa mig unt so weiter i all evighet. Att vara avslappnad är inte min stil helt enkelt.
När jag var gravid med Söta S gick jag på gravidyoga. Herregud vilket flummeri! Missförstå mig rätt, jag älskar rökelse, Indiska, Di Leva, vattenpipor, batik och sådant flum...men gravidyogan var en nivå för mycket för mig. Där satt jag i min frodiga flodhästkropp och gungade samtidigt som mantrat flödade ur munnen.
10 främlingar som stönade i takt. Avslappnad? Not so much. Att försöka låta bli att titta på de andra och samtidigt hålla inne det kraftigaste skrattanfallet utmätt på Richterskalan är allt annat än avslappnande. Efter varje gång kändes det som jag varit på värsta gradens spinningpass.

Apropå skrattanfall så är Söta S i en farlig ålder. Mycket farlig. Eftersom käften glappar ohämmat om allt och inget så kommer det naturligtvis kommentarer om omgivningen i ett jämnt flöde.
Idag satt jag och kidsen på ett café, väntandes på Stora A som glömt snusdosan i bilen.
S säger; - Mamma! En sjörövare!
Malliga mamman ser sig omkring. Ingen sjörövare i sikte.
- Var då gumman?
- Där mamma däääär!
Den exalterade 3-åringen med stooora ögon och hööög röst peeekar med heeela armen och handen på en stackars halvblind farbror med en "sjörövarlapp" för ögat.
Malliga mamman försöker avleda den vilt pekande tösen med att motpeka på en hund utanför.
- Titta S titta en HUND!
- Näääj mamma titta på SJÖRÖVAREN! Tittatittatitta.
Alla på fiket tittar på farbrorn. Alla ler inombords. Sjörövaren låtsas inte höra. Malliga mamman vet inte vart hon ska ta vägen. Det tickar på. Bubbelskrattet.
Jag vänder mig om mot väggen och låtsas rota i väskan. Grimaserar illa av mitt begynnande skrattanfall.
- Mamma, va gööör du? SKRATTAR du!?! Vaffö då?
Då kommer räddaren i nöden. Stora A. Vi går genom de roade och icke roade cafégästernas bord och ut. Malliga mamman bubblar och pyser av skratt. Stora A fattar ingenting medan S snackar om sjörövaren hon sett. Dagens spinningpass.

Stora Lillskrutt

Hon börjar bli stor nu Lilla A. Hon är cool, glad, temperamentsfull, rolig och lättsam. Hon älskar musik och att leka tittut. Hon är familjens lilla gladskit. Ibland känns det lite hemskt att andra barnet inte alls får lika mycket uppmärksamhet och tid som det första. Men samtidigt är det nog rätt skönt att vara nummer två ibland, mer bekymmerslöst på något sätt och ens föräldrar har ju redan testat allt på nummer ett. Man får det allra bästa från början liksom, utan onödiga experiment.
Lilla A, jag ska krama dig till solen och tillbaka. Min strålande söt.

I veckan har min mormor dykt upp i mina tankar. Hon gick bort för drygt 4 år sedan och häromdagen slog det mig att hon aldrig fick träffa mina barn. Det gör mig så oändligt sorgsen. Hon betydde jättemycket för mig. Men livet levs i en rasande fart och det kändes som längesen jag verkligen tänkt på henne. Det dåliga samvetet och den hemska insikten av att minnen av människor, om än kanske inte försvinner, men dock bleknar med tiden.
Då slöt jag ögonen och hörde hennes hasande fötter i fårskinnstofflor, den norrländska dialekten, hennes hjärtliga skratt och kramar stela som ett spår av reumatismen. Våra namntävlingar, skvallertidningsprat, falukorvsmackor och fina nattlinnen att låna när man övernattade.
Livsglädje trots konstant smärta i flera år. Alltid glad och nyfiken.
Hon är min hjältinna och förebild. Jag hoppas jag kan föra vidare något av henne till mina barn.
Jag ska iallafall inte glömma och jag ska berätta om min hjältinna. Mormor, jag saknar dig.

Kallsvettigt prat

Kallprat. Burrburr. Det har jag så svårt för. Som när man går på Ica och träffar på någon halvbekanting som man inte riktigt känner men ändå måste prata med. Då blir jag klämkäck. Vi talar om riktigt klämkäckt. Äckelnördkäckt. Igår efter en och en halvtimmes svettig promenad så skulle jag in på Ica i mina träningskläder. Jag kände absolut inte för att träffa på någon, utan ville bara göra en hit and grab och en slash and dash bland varorna och hem. Givetvis ser jag en dagisunges pappa som jag försökte undvika genom ett ihärdigt stirrande på kaviarhyllan, vänta ut honom vid frukten och ta en omväg förbi mjölken. Men vid glasskylen tog det stopp.

- Nämen hej!
- Hej!

Jag hör min egen röst malamalamalamala på om allt och inget, tills stackarn helt glömt bort vad han skulle handla hem. Vad är det för fel på ett enkelt litet hej? Relax bruden liksom. Detta var min avslutningskommentar, endast för att ursäkta min sunkiga outfit och svettiga panna samt mitt osunda leverne;

-Ja, nu har man ju varit och tränat och då måste man ju fylla på med lite lösgodis, eller hur? Hehehehe.

Nörd.

Mamman och Snaggelpratglappmunnen

No comments

Enligt min statistikmätare ser jag ju att jag har några besökare på den här stackars bloggen iallafall. Men enligt mina kommentarsfält har jag endast 1 stycke snäll läsare som kommenterar. Jag använder denna blogg som en spyhink, dagbok och bollplank.
Men kommentarer är ju trots allt roligt. Snälla alltså. Tack. Och ja. Jag ska börja svara på kommentarerna, det ska man tydligen göra enligt netikett. Sorry. Och ja. Jag ska börja svara på sms och mail inom rimlig tid. Sorry. Och ja. Jag ska börja svara i telefonen. Sorry.
Jag borde varit en vuxen hippie på 70-talet långt borta från kommunikationsregler. Love and Peace bara liksom.

Sova kan vi göra imorgon

Bredvid mig och mitt dagliga glas med rödvin (ja, jag har ju faktiskt SEMESTER, ifall någon missat det) har jag en snaggelpratglappmun till barn som aldrig vill sova. Ikväll tänkte Stora A och jag ha en vuxenkväll. Icke. Snaggelpratglappmunnen med det krulliga håret vill inte ens blunda med ena ögat. Benen spritter, snacket flödar, myggbett kliar och det är så ljust så ljust ute. Så dagens intellektuella prat sker mellan mig och min sköna 3-åring. Det ska jag tänka på när jag är 70 och kanske sitter i min ensamhet och suktar efter barnaspring och barnatankar om allt och inget.