Lukta!

Dofter. Dessa dofter man vädrar, minns, äcklas och njuter av varje dag. Dofter betyder mer för oss än vad vi tror. Jag hade en barndomskompis, en grannflicka som jag älskade att leka med. Det finns så mycket minnen kvar av henne, men vi har ingen kontakt alls idag tyvärr. Jag minns att hon luktade så gott. Tror att det är lukten av ett speciellt sköljmedel. När jag känner en doft som påminner om henne så säger jag alltid; åååå det luktar ju Anna Johansson som luktar så gott! Stora A skakar som vanligt lite på huvudet och lägger ännu en knäpp-varning till samlingarna. Andra barndomslukter är slambilslukt (min pappa hade en), cigarettlukt (mamma rökte) och syrénlukt (från vårt lila syrénträd i trädgården)...ganska eeehhh kanske otraditionella "feelgood" dofter men ack så härliga! Men vad är grejen med dofter som ska gömma "dålig" lukt? Som en sådan där spraydoft, gärna med citrus-inslag som ska ta bort bajslukten när man bajsar (som för övrigt är helt normalt, att bajsa och därtill dålig lukt alltså) Jag håller hellre andan några minuter om någon har gjort nummer 2, än att även få en stickande kemisk doft som grädde på moset. Häromsistens råkade jag köpa parfymerade trosskydd. Resultatet blev en doft av gammal tant med alldeles för många katter hemma hos sig. Inte gott. Jag gillar parfymer, men inte för att dölja äcklig doft. Nuförtiden är mina favvodofter; barnahår, mitt kokossmör samt passionsfrukt. Vårens morgonlukt dofter inte så fel den heller.

Dagens tips...

...är att besöka finfina http://www.byvanilla.blogspot.com och följa med på hennes fantastiska resa!

Morgonstund har guld...

Malliga mamman är allt annat än morgonsynkad. Nu har jag inte längre två vilddjur att lämna på dagis eftersom den dagdrivande pappan numera sköter den biten. Detta innebär alltså att jag bara har mig själv att hålla reda på under morgonen. Det är inte det lättaste kan jag säga. I det närmaste omöjligt.
Att överhuvudtaget få upp mina blå verkar klockan 6.30 till en synes omöjlig uppgift. Därav snoozningen fram till katastrofala 7.10. Med hela min viljestyrka och arbetsmoral samlar jag ihop mina nerver, mitt rufsiga hår, min stela kropp och hasar mig till duschen. Sedan följer en halvtimmes ren sinnessjukdom. Kläder slängs, ena ögat sminkas, svordomar haglar, gamla matlådor varvat i väskan med svettiga frukostmackor, maskor på strumbyxor frodas och duschen känns helt onödig eftersom svetten börjat sippra från ryggrad och panna. Svingar mig minst 5 minuter försenad över min röda fara med alldeles för snäv jeanskjol och ny jacka som är för kort i ärmarna. Malliga Mamman gör entré med halvsminkat ansikte, självfallslockar à la Kristina Lugn, skrynkliga kläder och med ett flås som efter ett svettigt boxningspass. Ungefär VARJE kväll tänker jag att imorgon, då ska jag minsann gå upp i tid för att njuta av en solig morgon, kanske en joggingrunda vid 6-tiden toppad med en njutningsfull dusch. Sedan en lång frukost tillsammans med man och barn, nypressad apelsinjuice och kanske lite hemmagjorda scones. Skratt och morgontidning. Ett utsökt och välplanerat klädval med endast fräscha underkläder i lådan. Håret som sedan fönas varsamt och görs slätt med hjälp av min plattång. En ögonmake som en dröm och läppglanserade läppar utan hår som klistrar sig fast på den friska cykelturen till jobbet. Där jag slutligen sveper in exakt klockan 8.00, likt en gasell med blickar i ryggen som beundrar istället för kollegor som flinar och nickar menande.
Imorgon då...

Morgonsynkade systrar

Ett riktigt kap den där Malliga Mamman

Stora A försöker sluta snusa (för typ 15e gången). Det är inte kul. Hans ögon är otäckt vidöppna, ansiktsfärgen vit, humöret lågt och med ben som hoppar och händer som trummar nervöst mot bordet. Då gäller det för mig att tassa på tå. Det är inte kul. Det är mycket svårt. Jag kan inte häva ur mig allt mitt struntprat, tjat och retsamheter i samma utsträckning. Det bästa jag vet är att retas. På ett charmigt sätt, tycker jag själv. Idag ringde jag hem och frågade om jag skulle handla med något efter jobbet. Som snus t ex? Charmigt va? Jag är även snällheten personifierad. Idag knep jag käft fast irritationen låg som en tickande bomb inom mig, över att Stora A-bstinens-offret inte hade typ lyft ett finger, tvätt, gamla blöjor eller liknande på hela dagen. Han hade bara gått hemma som en osalig ande bland sina övergivna snusångor. Men då visade jag upp den mogna kvinna jag är och knep alltså käft och gav honom en puss istället. Vilken tur han har den där Stora A. Vilket kap han gjorde när han bestämde sig för mig. Verkligen.

Terapi för allt jag är bra på

Saker jag behöver söka hjälp för;

* Min besatthet av sötsaker
* Min lugg-anorexi (Klara Zimmergrens diagnos)
* Min oförmåga att komma i säng om kvällarna
* Mitt dåliga tålamod
* Mitt Höna-Pönasyndrom

och eventuellt några få saker till...

Saker jag är bra på;

* Att äta godis
* Att klippa lugg
* Att surfa, städa, pyssla och titta på tv på kvällstid
* Att göra saker snabbt och slarvigt
* Att kontrollera omvärlden

och eventuellt några få saker till...

Den första kärleken

Även om den är på en fyraårings nivå och innebörden av ordet kärlek inte till fullo kan förstås, så är den fantastisk. Den allra första. Kärleken. Min lilla flicka rodnar, fnissar och trånar. Jag frågar om hon är kär. -JA! Mamma jag är kääääär! ropar hon, medan hennes trassliga lockar dansar i hoppsa-stegen hon tar.
Tänk, när man själv inte var längre än 110 centimeter men ändå fylld med alla dessa känslor. Rosa moln och pirr i magen. I skolåldern byttes lappar om förhoppningar och frågor om chans. I tonåren var ju kärleken inte lika okomplicerad och självklar, en kärlekens prövotid minst sagt. Nu i vuxen ålder har man insett att kärlek kan te sig på många vis och jag har haft lyckan att få uppleva den totala och villkorslösa kärleken till mina barn t.ex. Jag har har även fått lära sig att kärlek inte är något självklart utan något man ocks får kämpa för och att gammal kärlek kan rosta men även blomma till liv igen. Kärlek är själens syre oavsett vad, för och till ens hjärta hör. Love is in the air.